Köksträdgården frodas, trots att det blivit lite kallare igen. Här är långbönan Red Noodle på gång och jag har aldrig tidigare odlad långbönor. Ska bli spännande att smaka på dessa sen när de är färdiga.

Blommande dill är så vackert

Som ni ser så är det grönt och fordigt i hela köksträdgården

Här är det från vänster på gång med följande växter:

Kålrot, sötfänkål, spetskål, stjälkselleri och kålrabbi

En annan vy över köksträdgården

I förgrunden till vänster mangold och solrosor. Sen till höger närmast i bild är det lök och dill samt sparris. Sen kommer en till sparris och potatais.

Dags att skörda myntan snart som jag ska torka. Perfekt att ha när man ska göra indisk raitasås (tror det heter så)

Temyntan har redan börjat blomma men jag skördar den ändå till kommande vinterförkylningstestunder

Cirka 8 sorter morötter på gång

Ändrat om lite med häcken i ena delen av trädgården där vi ändå inte behöver ha vind - eller insynsskydd. Förut var det grenar ända ner, precis som en häck men ville att asiat-trädgården skulle synas lite mer så sagt och gjort. Klippte bort allt ända intill stammarna men behöll kronor på dom istället.  

Som ni har märkt har jag tagit en liten paus från bloggandet. Men nu är det dags att fortsätta berätta om det otroligt spännade Svensson-liv som jag lever ;)

Min man Patrik kom hem under 10 dagars leave från HMS Carlskrona och Adenviken. Då hade jag inte sett honom på 3 månader! Det var så kul och mysigt att ha honom hemma i 10 dagar och vi var mest hemma och höll på med trädgården. Vårt spännande Svensson-liv, eller borde säga Öhrstedts-liv bestod av nerhuggning av alla gräsytor som växt sig höga eftersom åkgräsklipparen inte gick igång förut, flistugg av en massa ris och en massa annat. Klart av vi slappade också med middag ute och midsommarfirande och fika med goa, nära vänner. Kan säga att det inte var kul att han skulle åka iväg igen men vet att det nu bara är cirka 1,5 månad tills vi ses igen.

Patrik började sin "semester" med att gå med grästrimmern där det var som värst med gräs. Åkgräsklipparen fick han så klart igång! Min handyman! Vissa saker som var fel på här hemma fixade han på typ 5 min :)

Patrik in action

Fika efter god middag som vi hade ätit på Barfota i Helsingborg. Tyra och Patrik ser rätt nöjd ut!

Jag är alltid nöjd...men mest nöjd med en kopp te i näven.

Kärleksbrunnar hittade vi några stycken när vi gick från norra hamnen till Gröningen

Närbild på midsommarstången som gjordes hemma hos 2:an och Maria

Våra drinkar under midsommarnatten

och så här kaxiga blev vi efter lite starkvaror ;)

Vi var lite romantiska också...ja, jag vet att jag förstör Patriks macho-image nu ;) Men vi fotade oss med de statyer som vi gjorde som våra bröllopsfoton eftersom det var här och runt omkring som vi föll för varandra en sommarnatt 1999.

och här var det Patriks tur!

Solnedgångspromenad i Landskrona

Där borta vid vattentornet snackade vi ordentligt med varandra första gången <3

Någon/några hade gjort jättefina skulpturer på stranden :)

Hoppas att ni inte bet sönder naglarna av att ha läst om vårt oerhört spännande och gastkramande Öhrstedts-liv?

Återkommer framöver om mer spännade kapitel i mitt/vårat liv ;)

Vilket paaartyyyy!!!!

Kommer leva länge på årets SRF tack vare underbara/härliga människor, sol, fest, bra musik och häng. Men det var konstigt att vara där utan min man Patrik och det tyckte även David min kusin som varit där med min man i cirka 10 år nu tillsammans. Men vi hade superkul ändå.

Jag testar min nybeställda SRF-klänning som kommer från Sweden Rock Shop.

Mun kusin David första kvällen i Backstage.

Growl-glasburen i mitten med kasta-underkläder-i-prick till vänster och flipperspel till höger, allt detta i Backstage

Så här mycket folk är det under dagarna på SRF

Hänger backstage igen med kusin David

Me, my self and I

En hårdrocksbruds accessoarer, ölen höll jag i näven \../

Min dotter Tyra kom över en dag och då gick vi upp på marknadsområdet utanför SRF för hon ville ha en Langos. Så här nöjd blir man efter en Langos :)

Man förstår att det är ett stort event när det finns egna akutbilar och doktorer på SRF

Syster Solveig med hela familjen Lundin chillandes i solen och lyssandes på Pugh Rogerfelt.

Så här ser en 9-årig hårdrockstjej ut

Backstage som var lite lungt för tillfället. David och jag satt och käkade mat från extrem foods, så gott, mums

Bild tagen på morgonkvisten efter hemgång från efterfest i en stuga. Jag festade inte så mycket men blev bjuden på te och Bullens pilsnerkorv + en massa skratt

Så här öde blir SRF på söndagen :( det är med ett visst vemod som man går till området denan dag

Jag känner mig lite sugen på att beställa mat och slå mig ner för en underbar lunch 

SRF:s bästa citat:

"Du är så snygg" kommentar från systerdotter Kinnda

"Svanka inte så mycket" sagt av en kille som skulle lära mig posa snyggt med rumpan, eh, jag sa att den är så här naturligt ;)

SRF:s mest uttjatade citat: (fast jag gillade det ändå)

"Vilken snygg klänning! Vart har du köpt den?"

"Du kan inte vara 43 år!" (dem menade nog att jag såg äldre ut ;))

"Du tränar va?"

Watch out SRF, here I come 2014!

En liten Patrik!

En något större Patrik!

Skål på dig älskling!

Coconut island när han åkte jorden runt (lumpen) med HMS Carlskrona

Snygging!

Vet inte om det är jag som tagit denna bild men vet att det var i samma veva som vi träffades i Landskrona (1999)under karnevalen, sen var jag fast ;)

Patrik som håller en bebis...det händer inte ofta. Någon som vet vem bebisen är?

\../ Rock on!

Patrik och jag turar till Helsingör

Ätdags under semestern i Rom förra året.

Inte saknar jag honom mindre bara för att jag började kolla på en massa foton på min älskade och saknade man.

Saknar hans röst, doft (inte svett), musik igång nästan jämt, kramar, stöttning, trygghet, humor, ja, jag känner att listan kan bli hur lång som helst. Han gillar inte att jag säger att han är söt men det är han, men han önskar att jag istället säger het, snygg och sexig istället för söt ;) Kommer hem snart för en veckas leave och det ska bli underbart att träffa honom igen. Han kommer säkert frysa så det blir väl långkallingar som gäller :)  

SAKNAR DIG...KOM HEM NU!

Just nu längtar jag så tills Patrik kommer hem! Men får vänta i ca tre veckor till innan han kommer hem för en veckas leave. Livet liksom naturen snurrar på, fast det känns som om att naturen bara blir vackrare och vackrare. Livet i sig blir nog också vackrare fast det går så himla fort! Men jag stannar upp emellanåt och observerar både liv och natur genom kameralinsen, då får man möjlighet att observera saker från olika håll många gånger vilket är intressant. För det är du som bestämmer hur du ska tolka natur och livet, positivt eller negativt. Jag sprider gärna värme, kärlek och positivitet omkring mig så här kommer lite Moder jordbilder:

De skånska rapsfälten!

Första gången som denna Magnolian blommar och det lär inte bli den sista heller

Alliumen blommar väldigt sent i år men den som väntar på något fint väntar .... alltid för länge ;)

Utsikten från Vilooasen som finns mitt i köksträdgården

Smörblommor

Perennarabatten börjar ta sig ordentligt nu efter en lång kall vår

Innan färdigrensning mellan lökarna

Efteråt, vet inte hur många spannar med Ringblommor jag rensat bort hittills i år! Om ni vill ha fullt av ogräs som kommer år efter år och som blommar fantasktiskt, plantera in Ringblommor. Jag har inte satt ett frö av Ringblommor på många år nu, sprider frön alldeles för bra.    

Tänk på att om ni är aktiva på sociala medier så har arbetsgivaren ögonen på er även på fritiden. Tydligen kan allt som du skriver på dessa ställen vändas och vridas till din nackdel. Även fast man inte skriver något negativt om jobbet eller lägger ut bilder på en själv vid intima/udda tillfällen (finns domar på folk som förlorat jobbet pga sådan saker). Utan som mig som lever ett vanligt Svenssonliv! Säkert kommer även detta blogginlägg läggas till min nackdel men det skiter jag i för jag har rätt att uttrycka mig själv och den rätten tänker jag utnyttja.

Efter att ha fått reda på att det finns sladdertackor i min närhet som springer till chefer och snackar skit om mig vad jag gör på min fritid har jag raderat en del vänner från Facebook, säkert har en del av de raderade inte något med detta att göra men hur ska jag kunna veta. Tycker det är oerhört fegt av den personen/personer att springa med skvaller. Hade varit mer rakryggat att gå till källan direkt, dvs mig och fråga om mina fysiska aktiviteter. För det var det som var den springande punkten. Att jag skrev och la ut bilder på jobb jag t ex gjort i min egen trädgård. Så tydligen får jag inte vara stolt över mig själv. Vill bara fortsätta med att säga att ni har aldrig sett alla de helger som jag bara legat i sängen, alla de vardagar efter jobbet som jag knappt orkat med att äta och sen lägga mig. Eller alla de gånger som jag fått ställa in resor, sociala saker såsom fester, middagar mm, så snälla sladdertackor knip igen.

Jag passar väl inte in i ramen (som vanligt) över hur en 43-årig kvinna med kroniska sjukdomar ska bete sig. Men då kan jag bara förtydliga att jag är jag och utgår från mig själv och min egen kapacitet hela tiden. Att jag ända sedan skolåren började vara mycket aktiv inom olika sporter men framför allt handboll, hjälpt till hemma både utomhus och inomhus, lekt i skogen och jobbat en hel del år som trädgårdsarbetare så är jag inte van att sitta still. Kändes som ett försvarstal från min sida men så är min verklighet. Hur fan ska man kunna lära en gammal hund att sitta rätt på en gång efter att man fått b la diagnosen Fibromyalgi?

När en arbetstagare t ex är missbrukare så har arbetsgivaren ett visst rehabiliteringsansvar och det händer ibland att det blir återfall. Vilket naturligtvis är tråkigt för alla inblandade. Kan man inte lyfta blicken något och tänka sig att en människa som får en livsomvälvande diagnos kanske också kommer få återfall? I mitt fall är mina återfall att jag kanske rent fysikt tagit ut mig för mycket på en aktivitet. Nu vill jag inte att ni tror att jag använder detta som något att skylla på, jag är den första att göra om och göra rätt. Ska jag vara ärlig så tar det psykiska mycket mer hårt på mig än det fysiska, det är alltså hundra gånger mer vanligare att jag blir hemma från jobbet pga psykisk press än den fysiska pressen.

Så snälla människor släpp snuttefilten Jantelagen och ha en positiv inställning till livet. Tänk att det som en människa gör finns det ofta en bakgrund till. Vill ni inte veta mer om människan bakom t ex en statustuppdatering på Faceboook snacka inte heller skit om den personen till andra.

Jag tänker fortsätta min egen rehabplan med min Fibromyalgi för min plan är definitivt inte att böja mig för skitsnack. Kommer fortsätta vara fysisk aktiv men utifrån mina förutsättningar för stunden. Jag kommer aldrig vara den där gnälliga typen som gnäller och ojar mig över mina sjukdomar ( men bara mycket sällan). Eller bara väljer att lägga mig ner och dö! Med den meningen menar jag att bara sitta hemma hela dagarna utan att vara fysikt aktiv fick jag nog av under min återhämtning för över ett år sedan. Jag är stolt över att jag orkar och kan jobba 100 % och orka med ett eget liv utanför jobbet även om vissa dagar är tuffare. Jag är stolt över att vara mig!  

Jag är ledsen, ja, ni läste rätt! Det är inte ofta som jag visar eller talar om att jag är ledsen men nu tar jag känslan och tankarna och för ner dom på pränt. Var tvungen att vara hemma från jobbet idag då jag är sämre, vilket jag kände redan igår men gick till jobbet ändå. Inget konstigt att jag är hemma ibland från jobbet men det trycker ner mig så totalt. I och med att jag diagnostiserades fibromyalgi för över 1 år sedan så har jag liksom många andra med kroniska sjukdomar sökt information och blivit mer säker på den egna sjukdomsbilden. Innan jag fortsätter berätta här så ska jag förtydliga att jag är ingen gnällspik, vill inte att någon ska tycka synd om mig utan stötta mig istället och jag skriver absolut inte detta för att jag känner ett slags bekräftelsebehov.

Inför denna sjukdomsperiod, som jag verkligen hoppades att den inte skulle komma har jag varit oerhört fysiskt aktiv. Jaha, tänker ni kanske, då får hon faktiskt skylla sig själv!

Först började det med semester kring Valborg som det hände en del saker som var jobbiga mest mentalt för mig (men också givetvis mycket roligt och bra också). I de pressande stunderna tänker jag ofta om mig själv att jag är blödig, inte orkar med lite press och stress eller bara är klen. Men så borstar jag av mig dessa tankar och livet går vidare. Jag kom hem från semestern och har jobbat på som vanligt. Nu i helgen som var hade jag tagit ut semester på klämdagen i fredags så det innebar 4 dagar att pyssla här hemma med trädgården. Jag verkligen älskar att vara aktiv och fixa med saker framför allt i trädgården. Jag har jobbat med rätt fysiskt tunga saker och även påbörjat längre hundpromenader i raskt tempo om 1 tim. Kände mig rätt så okej i söndags och tog en långpromenad på kvällen. Vet inte om det var den som fick bägaren att rinna över eller om detta hade kommit ändå.

Hur det nu än är med det så står jag nu här vid datorn efter att blivit hemma idag från jobbet. Skulle ha kört imorse men var så illamående att jag var rädd för att jag skulle spy i bilen. Borde ha lärt mig vid detta laget att vad jag än är på väg att bli sjuk/sämre med så kommer alltid illamåendet först som ett brev på posten. Efter att ha gått upp och sjukanmält mig osv till jobbet så gick jag och la mig igen och sov till 2. Nu när jag varit igång sen dess känner jag så väl igen utmattningssymtomen. Gröt i huvudet, dimsyn, lite yrsel, matt i kroppen dvs orkar knappt göra något ovanför axlarna och kände det när jag hängde tvätt som jag blev helt slut av. Benen orkar inte gå i trappan som vanligt och sämre aptit. Ja, ja, detta har jag ju tjatat om tidigare, tänker ni kanske. Visst det har jag men är övertygad om att dessa symtom inte enbart beror på Fibromyalgin. För jag har inte mer värk i kroppen än vanligt vilket jag tycker borde ha försämrats. Nyfiken som jag är och verkligen vill få tillgång till rätt hjälp via sjukvården söker jag runt på nätet. Tyvärr så tror jag att jag även har diagnosen ME! Som om jag samlar på diagnoser, för det känns verkligen så. Men det är viktigt att ha rätt diagnos för då kan man förhoppningsvis bli rätt medicinsk behandlad och vem känner inte sig själv bäst.

Vad är ME?

(Nedanstående text kommer från följande länk: http://info.me-cfs.se/ )

Myalgisk Encefalomyelit (ME) är en svår kronisk funktionsnedsättande neuroimmun sjukdom som drabbar både män, kvinnor och barn. Omkring 0,4% av befolkningen beräknas vara drabbade av sjukdomen, vilket i Sverige blir 36 000 personer. Insjuknandet är ofta plötsligt, ofta i samband med infektion, men progressivt insjuknande förekommer också. Färre än 6% tillfrisknar.

Patienterna har ofta störningar på autonoma nerv-, neuroendokrina- och immunologiskasystemet. ME-patienter blir sämre efter mental eller fysisk aktivitet och har en återhämtningsperiod på runt 1-3 dagar, eller längre. Symtomen varierar ofta dels på en kort tidsskala som kan röra sig om timmar och dagar. Samt över en längre tidsskala som handlar om år.

Exempel på vanliga symtom är kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar, temperaturregleringsstörningar, malaise, frekvent urinering, utmattning, trötthet, sjukdomskänsla, huvudvärk, värk i muskler och leder, minnes- och koncentrationssvårigheter, känslighet för temperaturförändringar, frusenhet, oförmåga att bearbeta information, feberkänsla, sömnproblem, influensaliknande symtom, dimsyn, överkänslighet emot ljud, överkänslighet emot ljus och öronsusningar. Det är vanligt med överkänslighet emot alkohol, medicin och födoämnen.

Symtomen brukar öka vid upprätt ställning, speciellt ifall patienten är extra utmattad eller svårt drabbad. När patienterna har en sämre period, brukar de beskriva det som om de är körda genom ett tröskverk eller en mangel, eller överkörda av en lastbil eller ångvält. Ljud kan upplevas som rena tortyren.

En sliten Susan som tar dagen som den kommer men även har tillförsikt inför morgondagen!

Blommor och bin har vaknat i trädgården och orgien i naturen har bara påbörjats. Fast just nu är det inte så mysigt ute, molnigt,blåser kallt och regnar. Men senare i veckan ska det bli varmt och härligt!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Mer om Stockholmsresan eller min saknad efter min man eller om Sollyckans trädgård eller om Afternoon tea eller mina funderingar över livet och att leva det med kroniska sjukdomar. Fast just denna gången blir det nog inte mycket till text då jag är så trött och slut. Så det får bli lite foton över mitt liv de senaste veckorna/dagarna.

Syrrans hästar där den ene utav dom skulle vila sin mule på min mage nästan hela tiden när jag var in i deras hage under Valborgshelgen.

De första växterna att åka ut ur vinterförvarningen i förrådet var alla kaktusar och Agaverna.

Pärlhyacinter som ursprungligen kommer från Kvistofta kyrkogård.

Lönnarna är så vackert lime-skör-gröna när de blommar och så surrar det som bara den om dom, bina har fullt upp nu!

Undras om grannen går och göder mina rabarber ;) Växer som vanligt som bara den!

Lättskött hönsfamilj!

Här kan ni se häcken som jag kämpat med i år. Tar inte alla sidor denna säsongen utan tar det pö om pö. Längst bort i bilden kan ni se hur hög häcken varit innan jag skar ner den. Den sidan kommer jag ta nästa år.

En utav alla lökblommor som blommar just nu i min så kallade lökorm.

Magnolior på kyrkogården i Helsingborg

Vid Kärnan i Helsingborg

Mera blommor och grönska i Helsingborg

Utsikten från Grand Hotell i Mölle

Utsikten mot Kullen

Hatt-tema hade några som var med på afternoon tea, från vänster Mirella, Hedvig och Addi (inte riktigt säker på sista namnet). Vi lovade att detta skulle bli en årlig tradition och att alla som följer med ska bära hatt.

Utsikten när jag promenerar med Ebba på våra 1 timmes promenader (eller kortare)

Självporträtt under en hundpromenad