Det var faktiskt skönt att vara tillbaka på jobbet idag. Trodde inte riktigt att den känslan skulle infinna sig då jag haft det så superstressigt innan jag var sjuk i förra i veckan. Men det är en rätt skön känsla att inse att man har ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som ha ett jobb. Så fick jag äntligen träffa vår nya arbetskamrat som ska jobba som biståndshandläggare i cirka 6 månader. Jag ska jobba halvtid som biståndshandläggare och halvtid med att röja upp i vårt datasystem med alla beslut osv. Kommer jobba hemma halvtid med dataköret eftersom vi inte har arbetsplatser nog i kommunhuset i Örkelljunga. Tur jag har ett höj och sänkbart skrivbord hemma för annars hade det inte gått, då jag står upp och jobbar hela dagarna. Börjar med detta efter semestern! Ja ni läste rätt, nu ska hon ha semester igen. Men det får ni läsa mer om sen när vi kommer hem igen. Kan ge er en liten teaser, och den som kan detta ord på svenska vinner: Merhaba. (det ordet ger er en hint om vart vi ska åka)

Min älskling du är som en ros (lika taggig och jävlig) ;)

Än blommar det i trädgården och man blir så mycket gladare för dessa enstaka höstöverlevarna än av allt överflöd under sommaren

Patrik ringde idag, igen och jag blev väldigt förvånad då han ringde häromdagen. Det först jag hörde, när väl mottaginingen fungerade var "jag älskar dig"! Helt underbart att höra. Men tror ni att jag bara njuter av det faktumet? Nej, genast så börjar jag tänka ut vad som kan ha hänt, en olycka på något sätt eller något annat som kan ske med tanke på att uppdraget inte är riskfritt. Det verkar precis som Patrik aldrig brukar säga sådant till mig, det brukar faktiskt ske ibland. Så jag vet inte varför min hjärna börjar gå på trauma-högvarv på en gång.

Första bilden är lite svår att se men om ni klickar på den så blir den större och då kan ni se vad som hoppade upp i häcken en dag.  

Härligt goda vindruvor som växer ute i köksträdgården.

Ringblommor är en av mina favoritblommor, om jag nu inte redan sagt det!   

Har hittat proppen på Regeringskansliets hemsida som ligger till grund för missionen i Adenviken.

Regeringens proposition 2009/10:84 Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina instas utanför Somalias kust (Operation Atalanta) Prop. 2009/10:84

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen under högst sju månader ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 465 personer till förfogande för deltagande i Europeiska unionens marina insats utanför Somalias kust (Operation Atalanta), under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd. Särskilt fokus kommer att ges åt att skydda FN:s världslivsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar, vilkas betydelse för Somalias befolkning är central.

Det svenska bidraget till EU:s marina insats utanför Somalias kust föreslås utgöras av HMS Carlskrona med bl.a en helikopterenhet och en säkrings- och bordningsstyrka. Det väpnade svenska bidraget till insatsen kan komma att uppgå till ca 175 personer. Därutöver ingår i den begärda personalramen om högst 465 personer resurser för förstärknings-och oförutsedda evakueringsbehov.

Avsikten är att det svenska deltagandet i insatsen inleds under första halvåret 2010 och varar under högst sju månader. Sverige kommer under de första fyra månaderna samtidigt även ha ledningsansvaret för Operation Atalantas styrkehögkvarter (FHQ).

I propositionen redogör regeringen bland annat för problemen med sjöröveri och väpnade rån utanför Somalias kust, den svåra humanitära situationen i Somalia samt det internationella samfundets och Sveriges engagemang i landet. Vidare beskrivs insatsen och det föreslagna svenska deltagandet.

Det som har förändrats är längden på missionen, i proppen står det som längst sju månader men det har blivit förlängt, som ni vet sedan innan. I alla dessa processer som skett i FN, EU och Sveriges beslutande organ inför HMS Carlskronas medverkan i Operation Atalanta kan man inte annat än bli ödmjuk över att så många inblandade parter kan komma överrens och att det blir något praktiskt som sker utav det hela. Många gånger är det så mycket möten som oftast inte ger något i slutändan men detta visar verkligen på motsatsen. Politik är sannerligen inte tråkigt!

En dansk fregatt som vi gjorde studiebesök på när vi låg i Djibouti en gång. Vi har även varit på en fransk fregatt och kolla, vilket var kul och intressant att se hur andra har det och hur dom bor. Danskarna hade det skitfint men båten är ju nästan ny. Den franska båten var inte lika fin även om den var fint hållen var det trångt som f*n på den, men det var byggt på sextiotalet tror jag men det var i alla fall som att åka tillbaka till andra världskriget när man gick runt på den

Här står jag med jordpinnen när en grekisk helikopter kom och vinschade lite grejor till oss

Denna vecka har jag verkligen uppdaterat mig på alla dessa serier som går om dagarna på tv. Det är nästan så att jag "måste" fortsätta vara förkyld så jag kan följa vad som kommer hända i Hem till gården eller om Martha Stewart kommer med något piffigt pysseltips! Jag hoppas ni känner ironin och att jag nog kommer gå till jobbet på måndag. Är inte bra ännu men känns som att det går åt rätt håll nu.

Det var fullmåne häromkvällen och jag tycker den har en så speciell kraft när månen är full. Nu var det länge sedan jag hade en fullmåneritual och saknar det verkligen. Jag får väl skärpa mig helt enkelt med detta. Man ska ju fylla sitt liv med sådant man verkligen gillar och som ger en något. Skulle nog ha gjort en månritual igår då det enligt en bok jag har är viktigt för hälsan, välbefinnande och läkeprocessen. Alltså själva månfaserna och eftersom jag får bäst kontakt vid fullmåne så skulle jag gjort det igår.

"Det som vi kallar öde drabbar oss inte utifrån utan

kommer inifrån oss själva"

Rainer Maria Rilke

Lite mer bilder från missionen beskrivna med Patriks egna ord:

Även om vi har haft otrolig tur med vädret så har det gungat en del vissa dagar som ni kan se lite av här

En vacker kustlinje som Somalia har längs Adenviken

Jag går och solar mig lite på däck utanför Somalias kust

Har precis skummat lite i Dalai Lamas bok Kärlek och den mannen har så mycket visdom att förmedla till världen. Skriver här det allra sista som står i boken!

Kärlek och medkänsla är ytterst viktiga, ytterst dyrbara, ytterst mäktiga och ytterst heliga. Att utöva dem är till nytta inte bara i fråga om sann religion utan också i den världsliga tillvaron för såväl psykisk som fysisk hälsa. De är de grundläggande element som vårt liv och vår lycka vilar på. Genom övning blir de effektiva och välgörande drivkrafter i livet.

Smaka på dessa rader ett tag, de är mycket tänkvärda. Skulle faktiskt likväl kunna vara ett politiskt budskap som passar in i begreppet solidaritet.  

Som vanligt lite bilder från trädgården, men det är kärlek för mig så det är därför jag överröser er med trädgårdsbilder. (kärlek ska man dela med sig av)  

Lavendel som blommar i september, måste ha missat den först blomningen då det är nyinköpta plantor.

Skörd pågår och inte visste jag att det gömde sig två sorters potatis i myllan. Man glömmer så fort, tur att jag har uppskrivet vilka sorter det är för utvärdering om jag ska ha dessa sorter nästa säsong. Två sena sorter som lämpar sig för lång förvaring, en fast och en mjölig.

Här ser ni vad jag skördade i lördags. Första byttan sommarmorot som är lite sen av sig. Potatis i de två nästa byttorna och rödbetor i den sista.

Jag överlevde veckan men det har varit oerhört tufft arbetsmässigt. Nästa gång det blir så här, vilket lär komma igen alldeles för fort får väl ett skyddsombud se över min arbetsbelastning. De komiska i det hela är att vi hjälper de gamla för att deras vardag ska fungera något sådär bra, eller få komma in på kortidsvistelse om det är ohållbart hemma. Så korttiden är nästa anhalt för mig alltså om man kopplar en ohållbar situation till jobbet!

Här kommer lite mer bilder från Patriks mission. Han ringde i torsdagskväll men då var jag för uppskruvad och höll på med det sista så att middagen skulle bli klar, så det blev inget långt samtal. Han var förkyld, vilket så många andra är denna årstid.

Några bilder som jag tog under vår safari i Kenya

De två första är också från safarin

En bild på mig när jag har skjutövningar ute till havs.

Ett bad i Lacasal ett av världen saltaste vatten. Man flöt som en kork. Mysig känsla att flyta runt där. När man gick upp hann man inte in till strandkanten innan man var torr men täckt av ett tjockt lager salt.

Tankar om jobbet: Om man får hjärtklappning när en anhörig ringer om något som är fel (vilket jag normalt sett inte brukar få). Om man vaknar vid 4.30 eller 5.00 på morgonen och är alldeles för uppskruvad för att somna igen. Om man slänger i sig mellanmål och lunch (om man i bästa fall hinner med dessa pauser). Om man börjar få synproblem. Ja, då är det nog LITE för mycket att göra på jobbet! Sedan jag kom tillbaka från semestern för snart två veckor sen har tempot varit rejält uppskruvat. Har jobbat på för att det ska släppa, dvs med det mest akuta men hela tiden har det dykt upp nya saker hela tiden. Känns som att jag håller på att drunkna och då inte av vatten utan av ärenden att ordna till, och det helst igår. Visst, jobb som biståndshandläggare innebär toppar då och då så det är bara att bita ihop och köra på. De tidigare perioderna som varit så här har fungerat rätt så bra för mig men jag gissar att min kropp har fått nog nu. Jag vet exakt vilka varningstecknen är, som ni förstår av listan i början. Idag så berättade jag hur det var för mig med jobbet och de andra skulle ta varsitt bökigt ärende för mig och det underlättar mycket. Men det var jobbigt att ta upp det och tårarna låg väldigt nära till att börja trilla nerför mina kinder. Och det i sig är väl ytterligare ett tecken på stress? 

För att spä på hela känslan toppar jag detta med lite höstbilder. Fast jag gillar hösten så för mig är det upplyftande bilder.

Luktärt, humlen som blommar och massor av tomatblommor som inte kommer hinna bära frukt.  

En vän i växthuset, otroligt vackert mönstrad spindel.

Löven börjar falla ner på altanen men jag älskar de vackra färger som löven växlar i under hösten.

Japanska lyktor som snart komer blomma i härlig orange nyans.

Hortensian bara blommar och blommar.

Lupinerna har gjort sitt men får stå kvar under vintern, de blir så fina när frosten smeker över dem.

Höst innebär omplanteringar och delningar av växter och denna är en ros som växt trängd i många år men hade ändå ett så stort rotsystem.  

Blomman för dagen som har självsått sig i en ampel.  

Missionen hittills:

Hittills har missionen varit bra på vissa delar och inte som jag hade tänkt mig på andra. Livet ombord på båten är som jag trodde, vilket är bra med go kamratskap och fasta rutiner som gör att man mår bra och har ett skönt liv ombord. Det som jag hade hoppats lite mer på var att man skulle utvecklas lite mer, men det har inte jag gjort i alla fall för det är inget svårt jobba jag har. Jag hade trott det skulle vara mer problemlösning och att man skulle få hitta på lösningar men det har tyvärr inte varit så mycket med det, men det har varit några tillfällen som man har fått motionera de grå cellerna lite i alla fall. Sen har helikopterbiten tagit mycket mer tid och ork än vad jag trodde det skulle göra men det har ju varit roligt ibland men otroligt många dötimmar att bara sitta och vänta. Som tur är var vi ett kul gäng som hade roligt ihop och hittade på lite hyss så tiden gick fortare. Eftersom jag ska vara på plattan varje gång kråkan skulle upp så fick jag försöka planera mitt vanliga jobb och träning efter dessa tider. Men det var svårt för dom hade svårt att planera och hålla sina planeringar för det kom lite fartyg som dom skulle upp och kolla lite titt som tätt och det kan man ju inte planera in, men även annars så ändrade dom sina tider hela tiden så ibland visste man varken ut eller in. Så även om man hade varit uppe och jobbat halva natten så fick man ju snällt gå upp på morgonen och skicka iväg kråkan. Jobbet på plattan är egentligen inte så hårt men värmen och kläderna gör att man svettas som en gris och det tar på orken och psyket att stå där och koka, som det känns ibland. Men som sagt det var tillfällen som var roliga också där uppe, det gällde att hålla humöret uppe för annars var det olidligt. Det är bara att bita ihop som det så fint heter. Jag har försökt att träna varje dag utom söndagar som är vilodag. Det har gått så där, vissa perioder tränade jag två gånger om dagen och ibland kunde det gå en vecka utan träning oftast på grund av helikopterns olika uppdrag som har krockat med maten eller bara tagit bort orken för den dagen men det ska bli

bättre nu hoppas jag.

Två bilder som combatcamera har tagit på mig till vår kalender från missionen.

Förklaring från redaktören: De ska göra en kalender för 2011 som ett minne av missionen och Patrik var en utav det utvalda att få pryda denna. Mister August kanske!

Resten av missionen:

Nu har helikoptern och FHQ åkt hem så det är mindre med folk på båten och så slipper man de dagliga turerna upp på plattan men det kommer nog att landa helikoptrar några gånger under denna sista tid, men det blir kanske en gång i veckan om så ofta. Detta medför att jag kan göra mitt jobb lite mer och planera mina dagar på ett helt annat sätt vilket kommer innebära mer träning bland annat. Ska även försöka att sitta och svetsa lite mer på de sätt som jag inte är så bra på (tig och gas) men även att jag ska hålla lite svetskurser till andra på båten som vill prova på och de som vill lära sig lite grunder. Jag kommer även ha lite mer tid till mina små projekt som jag har skaffat mig för att ha nått att göra om jag känner mig rastlös vilket händer ibland och då kan man ju inte gå och träna varje gång för då sliter man ju ut sig totalt. Jag har kommit över ett gammalt kompasshus som jag ska putsa upp och fixa till, sen håller jag på att göra lite askkoppar och annat kul av tomhylsor från kanonerna.  Annars kommer nog livet ombord att vara som innan även om vissa ombord inte kommer vara kvar och vissa kommer man att sakna mer än andra men så är ju tyvärr livet. Även om det har varit jätteskönt att vara hemma och träffa familjen så har man saknat livet på båten lite grann och så kommer det säkert att vara när missionen är slut för efter min långresa i lumpen saknade jag havet och livet ombord på båten jättemycket, men nu har man ju en go familj så det kommer nog att gå över mycket fortare denna gång.

Här lastar de kameler i Djibouti hamn, som ni ser har de inte riktigt samma djurtillsyn och synsätt hur man behandlar djur i dessa länder. Det hände att de tappade djur ibland men det sket de i och fortsatte som inget har hänt. Man hade god lust att gå över och sätt ett skott i dom lidande djuren och ett i lastgubbarna. Men vi har fått order om att vi inte får ingripa vad som  än händer.

Står här nu ensam då Tyra tagit bilen och kört till en kompis och Patrik har åkt tillbaka till HMS Carlskrona igen. Det är tråkigt att vara själv!

Kändes konstigt när jag såg Tyra köra iväg med min bil utan sin övningkörningsassistent med i. Nu är hon stor på riktigt och min bil lär bli väl använd om kvällar och helger framöver. Hon hade inte talat om det för mig och jag har pressat henne jättehårt de sista dagarna och frågat massor om hennes körlektioner. Hur många till hon behövde ta och hur många hon kört osv. Patrik har tydligen också vetat om detta under tre veckors tid, alltså den tid han haft permission. Hur de har kunnat hålla masken för mig och att jag inte märkt något hör inte till vanligheterna. brukar kunna nosa upp sådant som en blodhund! Tyra ringde mig precis när vi skulle köra iväg med dressinerna på kickoffen idag med jobbet. Jag svarade typ vad är det och att jag var stressad för vi skulle iväg. Så Tyra sa bara " då vill du inte veta att jag tagit körkortet idag". Ungjävel ;) Jag blev så glad så jag tror alla som var med hörde det.  

Patrik, min livskamrat har nu lämnat mig för sin sista period nu på båten. Var inte kul att lämna honom på stationen i Bjuv imorse, mycket sista minuten kel blev det. Förstod av de andra tågresenärena att det inte hör till vanligheterna då de blängde lite på oss. Jag menar vem är sugen på hångel en tidig onsdagsmorgon, eller snarare vem har tid till det! Släpper en liten teaser om att Patrik har skrivit lite om missionen och även lagt upp bilder till detta, men det kommer framöver i bloggen.  

Var på kickoff med jobbet idag och det var en mycket lyckad dag. Cyklade dressin och hade picknick och lite samverkanslekar under dagen. Har aldrig gjort det förrut men gör gärna om det. Fast då en längre tur med övernattning längs med rälsen. Trodde jag skulle ha svårt för att koppla bort jobbet då det är en MYCKET stressig period, igår hade jag en rast på 15 minuter annars hade jag inte hunnit med det som var allra högsta prioritet på. Men dagen (från 11.00-16.00) gick bra och var nog precis vad jag behövde för att få fokus på något annat i några timmar.  

Kommande äventyret under kickoffen med jobbet, dressincykling!

Så här ser en negerboll ut efter närkontakt med någons kroppsdel. Men jag lovar den var precis lika god som en icke tillplattad sådan ;)

En utav samverkansövningarna under kickoffen, bygga ett så högt torn som möjligt med marsmallows och spagetti. Våran grupp vann inte denna övning men en annan var vi bäst på.

Taget från dressinen i full fart, naturen var underbar och vädret var bra, inget regn i varje fall