När någon måste hjälpa en att borsta håret då är man ganska slut/sjuk va? Det var så sjuk jag blev till slut och jag är en sådan person som kämpar på länge innan jag ber om hjälp eller vilar. Jag kände mig inte förkyld eller hade någon annan vanlig åkomma och började fundera över vad det kunde vara. Fick många ideér från vänner och bekanta och mycket besök till doktorn blev det. Jag försökte jobba efter att ha varit hemma en vecka och det gick så där.

Det hela började säkert för många år sedan men nu knackade det på dörren, eller snarare så brakade dörren in och på besök kom något som inte skulle vara tilfälligt visade det sig. Jag var trött, anfådd mycket snabbt i trappor, muskelsvag, spagettikänsla i kroppen, synrubbningar, yrsel och koncentrationssvårigheter. Till slut visste jag inte vad jag hade svarat folk i telefonen och vad jag egentligen skrivit i utredningar. Då var det dags att vila upp sig hemma och hoppas på att det skulle gå över. Men så blev det inte riktigt! 

Skriver mer om det framöver.  

Älskar orkideér och så här fin är den som blommar hemma just nu!

Sollyckan uppifrån en Lönn. Som jag älskar vårt ställe :)  

Jag vet nästan aldrig nu för tiden hur mycket jag kommer hinna/orka med så därför har jag sällan målat upp en bild om vad jag ska hinna med under en helg. Förut kunde jag ha en plan om vad man skulle ha hunnit med. På ett sätt är det skönt att bara ta allting som det kommer men jag är också en sådan person som helst sätter upp ett mål och når dit så fort som möjligt. Rent fysiskt så orkar jag ändå rätt mycket men givetvis inte som tidigare, t ex en gren på d 7 cm tar mig nu 10 minuter att såga mig igenom ( på växande gren). Tidigare hade jag orkat med att ta den med grensaxen. Men mitt i min frustation inser jag att långsamt går också framåt ;) Fibromyalgin märks mest för mig på jobbet då jag blir yrslig, trött och får koncentrationsvårigheter och har märkt att det alltid är som jobbigast efter fikat vid 14.30 Har gett mig själv ett år att så kallat utvärdera fibromylagin och hur den påverkar mig. Min förhoppning är att jag ska kunna jobba heltid många år än :-)    

Nu kan jag slå mig ner under äppelträdet och vänta på blomningen :)

Nu är det dags för naturens under igen, frön ska ner i backen som ska gro och bli till mat så småningom!  

Tror ni denna mandelpotatis kommer gilla sitt livsutrymme som är fyllt av daggmaskar, skånejord och hästskit?  

Tänker börja blogga igen och tanken är att jag ska fokusera på hur mitt liv har förändrats mycket pga en diagnos. Kommer skriva mer öppenhjärtigt då jag behöver skriva av mig som egenterapi. Men jag har ett syfte till med denna blogg och det är att synliggöra den osynliga sjukdomen fibromyalgi. Sen kommer bloggen också handla om allt annat i mitt liv för jag är inte enbart någon med fibromyalgi. Livet är så mycket mer än det, tack och lov!