Fotade lite under Ebbas och min promenad i torsdags. Vilken bild tycker du är bäst!

1) Vem vinner kampen? Solen eller snön? Verkar rätt tveksamt just nu!

2) Skogen vakar över ängen

3) Denna bild och den nedanför är samma men den översta är med HDR-inställningen på Iphonen.  

4) Samma som den över

5) Enda stället där det var snö och is kvar mitt i ån

6) Solen kämpar på

7) Ån slingrar sig vidare

8) Vågar man gå över ån på stocken?

9) Solen glittar som små stjärnor på vattenytan

10) Speglar sig så fint i vattenytan

11) En till på samma ställe

12) Stenar och vatten, så fint tillsammans

13) Närbild

14) En till

15) Stenar mitt i ån

16) ett träd som ramlat omkull

17) Ån fortsätter

18) och fortsätter

19) Väntar på sällskap av köttdjuren

Den börjar komma smygandes igen ... den där som kom då Patrik var bort för tre år sedan på ME02. Nu menar jag inte någon som lurar i buskarna här och försöker lägga in en stöt på en militärfru som just nu är ensam hemma ;) Utan den där ångesten som kommer igen om kvällarna. Måste hitta på något att göra då så att den inte blir för stark. Förra gången tränade jag vilket blev överträning på köpet och sen rätt in i kaklet med depression. Nu har jag chansen att göra om och göra rätt istället :) Har fått förslag om att baka istället, kanske ska prova det :) Men det blir nog lite lagom träning också, ingen risk numera att det blir övertränat något hos mig med tanke på fibromyalgin.

Senaste veckan i bilder:

Påskarrangemang á la Susan. Enda påskgrejerna som är framplockat hos mig, än så länge. Man blir ju inte sugen på at påska när vädret är som det är.  

Bild 1) Sotning av pannan, denna bild var innan det var sotat. Blev så fint!

Bild 2) Ebba höll mig sällskap utanför pannan när jag sotade.

Bild 3) Så här fin blir man efter sotning ;)

Bild 4) Jobbat hemifrån både lördag och söndag eftersom det är så mycket för mig att göra på jobbet. Men detta kommer inte att bli en vana utan bara i undantagsfall.

Nu har det börjat.... grävningen för att lägga ner avloppsrör och vattenledningar som ska kopplas till det kommunala näten. Än så länge har det inte kommit nära något hus än men snart så. Ska bli skönt med vatten och avlopp som är kommunalt.     

Är så stolt över vad vi har gjort tillsammans, Tyra, Patrik och jag. Så stolt att det pirrar lite i magen faktiskt. Tänk vad man kan fixa och göra själv om viljan och viss kunskap finns där. På begäran kommer nu här före och efterbilder på lägenheten.

Köket

Jag hoppas verkligen att ni kan se skillnad på gamalt och nytt, annars får ni kolla synen ;)

Badrummet

         
Som ni ser har vi bytt ut allting utom toalettstolen

Vardagsrummet

Måste bara säga att vardagsrummet blev jättefint. Med nyslipat ekgolv och oljat, vit färg på väggar och tak samt lister och en målad fondvägg vid fönstrena. Sen gör ju Tyras inredning liiiite att det blir så mysigt :)

Blandat

Hallen, ena hörnan av vardagsrummet och en krok i hallen.

Ja, jag vet att sovrummet inte är med på bild men fick inte fota det då det såg ut som ett bombnedslag där. Men lugn, bara lugn bilder kommer framöver, när Tyra har röjt där. Har inte räknat ihop alla kvitton än på renoveringen men skulle tro att vår budget på 70 000 nog spräcktes och jag gissar på 15 000 till. Får se sen när miniräknaren och mapen med alla kvitton kommer fram. Hade varit kul att värdera lägenheten nu och se om det gjort någon skillnad med renoveringen. Skulle tro det men man vet ju aldrig riktigt säkert. I vilket fall som helst så kommer Tyra bo centralt, fint och bra i lägenheten i många år.

Tänk att vi varje dag upplever så mycket som egentligen är vardagslyx men som vi inte ens reflekterar över särskilt ofta. Jag kan vara ärlig och säga att jag inte alltid tänker på sådan saker utan bara tar det för givet. Ibland måste man lyfta blicken lite och, trots allt inse hur fantastisk bra man har det. Jag benämner det som lyx i vardagen eftersom i varje fall jag har det så bra med kärlek, barn, trygghet, jobb, fastigheter, bil, trädgård och att jag bor i ett land med relativt bra förutsättningar. Då menar jag fritt från krig, stora naturkatastrofer, ofta el som fungerar, rinnande vatten in i husen mm. Har fotat lite, ovanligt va? Bilder över vad som är vardagslyx för mig, självklart finns det mer än så här men här är ett litet axplock.

Naturens under. ett lodsnöre som blivit kvar när vi höll på med hängrännorna för ett tag sedan som ni blivit istapps-klädstreck istället.

Istappar lever verkligen sitt eget liv

Förutom hundar och hästar som vår hund Ebba och jag ser under våra dagliga, underbara promenader så fins det också Lamor.

Pannan som just denna dagen var lite seg i starten men jag är så glad att den, för det mesta fungerar och värmer upp vårt hus dagligen.

Att kunna gå och hämat en påse av sina egna odlade och trokade kryddor från vårt extra-skafferi det är vardagslyx det.

Färska bär och kladdkaka, inte varje dag men ändå vardagslyx.

Mina älskade vänner hunden Ebba och katten Casper.

Att jag numera har råd att kunna unna mig att köpa hem färska blommor när mina egna blommor i trädgården är i vintervila.  

Solen genom två bokhäckar. dessa häckar ser jag dagligen och är så glad över att de finns runt vårt hus.

Så kom den där dagen som jag egentligen helst vill slippa men reser någon bort så är det ett måste att skiljas åt ett tag. Blir pirrig i magen bara jag tänker på detta och illamående. Men jag vet att han kommer tillbaka hem igen. Men vi hade en sista tid tillsammans innan han åkte iväg mot Adenviken. Jag körde direkt från Örkelljunga efter jobbet till Karlskrona. Sen hämtade jag upp Patrik nere vid huvudentren och chekade in på hotellet sen gick vi till en restaurang och åt gott. Kvällen fortsatte på en pub med några öl, prat och lite snack även med några av Patriks kollegor på båten. Patrik och jag var inte kvar så länge, helt trötta och slut gick vi till hotellet. Upp vid 6.30 eftersom Patrik skulle till båten runt 7 men vi åt frukost på hotellet först. Sen sågs vi i Amiralitetskyrkan efter avresekorumet var avslutat. Då kunde de anhöriga följa med ombord en stund för rundvisning och lite fika. Men eftersom jag sett den för tre år sen så gick vi inte runt på hela båten. Var mest i skrov-verkstaden. Tiden gick fort och helt plötsligt ropades det ut i högtalarna att det var dags för anhöriga att lämna båten. Så stod jag där igen på kajen med kameran i högsta hugg, bankande hjärta, upprorisk mage och redan längtan och saknad efter min man.

Här kommer några rader som Patrik skrev för ca en vecka sen:    

Kärringen ville jag skulle skriva lite hur det är att vara tillbaka på båten igen. Det var en konstig känsla när jag gick mot båten å såg den igen för första gången på två år. När man väl gick ombord känndes det som man hade varit hemma på semester å var tillbaka på jobbet. Man kände igen vissa mäniskor men det var en del nya ansikten att lära sig. Dom som jag jobbar mest med är samma gäng som förra gången vilket är skit kul för vi trivs mycket bra ihop. Jag sov I samma säng som sist så man sover som ett litet barn man känner sig “hemma” . nu går man bara å väntar på att vi ska kasta loss å dra till värmen, är så trött på vinter å kyla.

Bild 1) Patrik så stolt över skrov-verkstaden 

Bild 2) Allting sjösurrat och klart

Bild 3) Fin skylt på båten

Bild 4) HMS Carlskrona P 04

Hoppas de inte behöver använda den här!

Innan losskastningen

Patrik är inte med på denna bilden då han står närmare fören

Bild 1) Jag och en massa anhöriga och nyfikna på staben

Bild 2) Helikoptrar som cirkulerade runt HMS Carlskrona för eskort ur hamnen

Bild 3) Flaggan på plats

Bild 4) Helikoptrarna i närbild

Inga tampar/trossar som håller fast båten nu

Backen i

Snart rättvänd

Eskort ut av helikoptrar och båtar

Hej då älskling        

Nu har Patrik och jag bara en sista helg framför oss innan HMS Carlskrona kastar loss. Tror ni det kommer bli en kel och myshelg så tror ni fel för det finns det inte tid till ;) Det blir till att fixa det sista som behöver fixas för att underlätta så mycket som möjligt för mig som blir kvar hemma. Så han kommer på fredagkväll och åker igen på söndagkväll men jag ska köra till Karlskrona på tisdagkväll och då ska Patrik och jag sova på hotell sista natten. Känner hur ångesten och bubbligheten i magen börjar bara för att jag tänker på detta med avresan.

Patrik får hem Försvarsmaktens personaltidning och i det senaste numret (nr 1 2013) stod det lite om ME 03 som är benämningen på insatsen:

" För tredje gången sätter marinen upp en styrka som ska bidra till skyddet av sjöfarten i Adenviken och eskortera World Food Programes mattransporter utanför Somalia. Och det är en rutinerad besättning - flera besättningsmedlemmar är med för både andra och tredje gången. HMS Carlskrona kommer att ingå i EU:s Operation Atalanta tillsammans med fartyg från andra europeiska länder. Förberedelserna pågår för fullt inför avresan från Karlskrona den 13 mars".

Från HMS Carlskrona för cirka tre år sedan när Patrik visade runt mig på båten.

Flaggan på plats

Sista natten i Norje för tre år sedan som skulle varit så mysig men blev allt annat utom just mysigt. Men Patrik fick en present från oss som Tyra och jag sytt och fixat med att ha till sin koj på båten. Gissa om det var bland det första han tog med sig till HMS Carlskrona igen?! Uppskattad present med andra ord ;)