Är just nu i valet och kvalet om jag ska fortsätta blogga överhuvudtaget. Mitt mål var att sluta blogga när Patrik kom hem från missionen men tycker faktiskt det är rätt skönt att skriva av sig här ibland. Fast det finns en baksida också och det är stressen över att skriva inlägg när det dröjt en stund mellan dessa. Kommer hålla ett längre uppehåll från bloggen och fundera över detta. Men tror att ni trogna läsare som följer bloggen kommer överleva det. En Susan-paus kan jag faktiskt rekommendera ;) 

Här kommer julen 2010 i bilder:

 En bild säger...

Kallt ute när vi körde in ved en dag, is i skägget

Julsnappsarna på kylning

Ett hjärta som värmer trots snön på den 

Lite snö på Sollyckan

Här ser ni snödrivan vi fick kämpa med och lång var den

Silvertäckta lönngrenar, tänk om det hade varit guld istället och när man behöver lite pengar går man ut och skakar på en gren eller två ;)  

Renoveringen av ovanvåningen fortsätter äntligen igen

Sambandscentralen Susan på jobbet en dag

Spiderman har varit på besök

Självporträtt

Pepparkaksformar kan användas till mer än bara kakbak 

Bok-knopp inbäddad i vinterns kyla och snö

Har du tagit/skjutit några pirater?

Nej, vi har inte tagit några pirater eller sett några. Men vi har sett många fiskare och de kan vara pirater eller smugglare nästa dag. Dom gör allt för att tjäna ihop lite pengar för att kunna försörja familjen.

Hur är det att vara hemma igen?

Det är skönt men även en saknad efter båten och alla kompisar där. Men även livet som man  hade ombord för det var ett väldigt lätt liv, man jobbade och fick maten serverad och sen hade man fritid som man kunde hitta på vad man ville och behövde inte tänka på någon annan än sig själv och vad man själv ville göra.

Skulle du vilja åka iväg igen?

Ja, det skulle jag mycket väl tänka mig men det ska vara med samma båt eller en lika stor båt, men det är ju inte bara jag som bestämmer det utan frugan måste ju också vara med och bestämma.

Har du haft kul?

Det har varit skitkul även om vissa perioder inte varit så himla kul så kommer man ju bara ihåg det roliga. Sen blir det inte roligare än vad man gör det till.

Vad har ni gjort?

Vi har eskorterat en massa fartyg med mat till de nödställda i Somalia men även letat efter pirater och förhoppningsvis avskräckt någon med vår närvaro.

Har du haft hemlängtan?

Ibland har jag haft det men jag är ganska luttrad med resejobb så det är inte första gången som jag är borta men aldrig så här länge. Dagarna ombord är ganska lika så man vet inte om det är lördag eller onsdag så dagarna har gått fort vilket är skönt. Jag har saknat den svenska sommaren med att sitta på uteplatsen och grilla och dricka en öl å prata lite strunt med gumman.

Hur har frugan klarat det?

Jag tror hon har klarat det bra även om det har varit jobbigt för henne. Jag hade inte åkt om jag inte hade trott att hon skulle klara det.

Har du lärt dig något under missionen?

Nja, jag har övat upp kunskaper som jag hade glömt eller inte använt på många år t.ex lödning av rör med gas, tig svetsning, Spela Moden warfer 2 på Xbox.

Har du utvecklats som människa?

Ja det har jag nog gjort. Man har ju sett hur otroligt fattigt vissa har det och vilket lidande det finns i världen, men samtidigt har man lärt sig att samarbeta med människor som man aldrig hade träffat eller pratat med om man hade varit civil vilket gav mycket roliga samtal och situationer.

Acklimatiseringen, hur går det?

Det går väl ganska bra, det är kylan som är värst och fryser som fan. Annars tycker jag livet går sin gång som innan missionen även om jag inte har börjat jobba.

Nu har du väl tjänat mycket pengar?

Ja, har tjänat så jag har överlevt men om man räknar ut vilken timpeng jag har haft är det inte många som hade tagit ett jobb med så låg lön. Samtidigt så är det äventyret som man är ute efter och att kunna göra lite nytta för de behövande.

Ska det bli kul att börja på det vanliga jobbet igen?

Det ska bli kul att komma tillbaka och sluta cirkeln så att säga. Allt kommer ju inte vara som innan för jag är ju inte samma person som innan och det har hänt saker på jobbet men det ska bli kul.

Är du nykär nu?

Det känns som om vi har fått en lite nystart och även så har vi fått en bekräftelse på att vårt förhållande är starkt som har klarat av detta vilket är otroligt skönt.

Är det något som har hänt på båten som är hemligt?

Ja, det är det. Detaljer om hur vi jobbat och exakt vad vi har gjort vid vissa tidpunkter och platser är hemliga för att inte avslöja våra arbetssätt men även viss information som vi har inhämtat är hemlig.

Var du med om något farligt?

Farligt och farligt!  Det är ju hur man ser på det men jobbet på helikopterplattan är ju alltid farligt och speciellt när det gungar. Men annars är det inte så mycket som har hänt. I vissa hamnar har det varit mycket kriminalitet men det är det i Sverige också speciellt nu i julhandeln. Vi har sett mycket fattigdom och elände och hade vi kommit till vissa kvarter i hamnarna så hade det kunnat gå mycket fel men som tur är så har det inte hänt. Vi fick bra information i varje hamn vilka områden som var farliga och var det var mindre farligt och vad man ska tänka på för att inte utsätta sig för onödig fara t.ex med våra kläder och seder.

Ni vet när man har en bild i huvudet redan innan en sak händer. Den stämmer oftast inte överrens med hur det blir i verkligheten. Jag hade en fantastisk känsla och underbara bilder i huvudet på hur det skulle bli när Patrik äntligen klev av båten. Jag skulle stå där fantastiskt vacker och vinka romantiskt till min man när han stod ombord på HMS Carlskrona och besättningen gjorde alle man vink. Vinden skulle blåsa mitt hår i alldeles rätt riktning. Min längtan och förväntan skulle stegras desto närmare båten kom till kaj där alla anhöriga stod och väntande. Min tanke var att vi skulle återförenas a la Hollywood (nja, nästan i varje fall).

HMS Carlskrona en bit från kaj

Nu börjar den närma sig

Alle man vink och hemlängtansflaggan fladdrar i vinden

(Tyra tog dessa bilder eftersom jag missade detta)

Så hur blev det då? Jo, kom iväg för sent hemifrån då pannan, som vanligt hade bestämt sig för att krångla återigen. Hade jag inte fixat detta hade vi kommit hem till ett superkallt hus sen på kvällen. Lämnade hund på vägen mot Karlskrona, hämtade upp svärmor i Karlskrona och körde bil med sommardäck på. När jag väl hade hittat en plogad parkering och kom till kajen hade båten redan kommit fram och relingen var nere. På väg mot kajen tar jag på mig full vintermundering för vinden i hamnen var inte snäll denna dag. Hur romantisk och vacker är man i vinterstass? En varm lång kappa/jacka, vintermössa nertryck så långt så att inte synen försvinner alldeles för mycket, dubbla vantar och rejäla skor på fötterna. Efter att ha stått och väntat en kvart på att Patrik ska få gå av båten har jag blivit rödmossig i ansiktet och kändes som snoret hängde ner till knäna. Letade och letade efter honom i mängden av alla dessa blåklädda sjömän men ingen Patrik kom. Rätt var det var tog någon mig på ryggen och det var Han. Det blev ingen Hollywoodåterförening men vi lyckades hitta varandras ansikten och läppar bakom/under mössor och snor.

De tre första bilderna är från Patriks hytt. Gissa vem som gjort halsbanden och vem som gav honom örngottet?

Äter lunch med Tyra, Raija och Patrik

Hemlängtansflaggan var lång eftersom de varit på missionen så länge, om jag minns rätt så var den 90 meter. För att symbolisera de nio månader som HMS Carlskrona seglat under detta uppdrag. Vi, det vill säga Tyra, svärmor Raija och Patrik gick ombord för at se hur de hade haft det på båten. Chansen att se båten fanns också när det var dags att kasta loss den 13 mars så det var ingen större skillnad, mer ordning och inga varvsgubbar som fixade med saker på båten nu. Klämde oss ner till Patriks hytt och klämde oss upp igen med packning som skulle hem. Efter att ha lastat bilen var det lunch på området som vi anhöriga blev bjudna på. Medaljeringen var i Amiralitetskyrkan som innehöll tal och musikkår som spelade och självklart en medalj till alla som varit med på missionen under nio månader. Att köra hem var en hit, särskilt med nederbörd i form av snö och snöblandat regn, oplogade vägar och sommardäck. Tog allt som allt fem timmar.

I kyrkan där Raija, Tyra och jag väntade på att sjömännen skulle komma in

Tyra somnade och vaknade med världens märke i pannan

Patrik får medalj  

Lite svårt att fokusera och koncentrera sig här hemma nu när nedräkningen pågår inför morgondagen. Klockan 10.00 anländer HMS Carlskrona i Karlskrona och äntligen får jag träffa min man igen. Fast nu har jag vant mig vid att vara ensam att det på ett sätt känns konstigt att jag har en man. Just nu tänker jag på hur det brukar vara när han är hemma men det minnet har bleknat något. Men det tar säkert inte lång tid förrän Patriks och min vardag börjar komma tillbaka igen. Att vara ifrån varandra så här långa stunder är nog inte bra ur ett kärleks - och förhållandeperspektiv. Visst längtar jag och har längtat väldigt mycket efter Patrik och kärleken finns där fortfarande.

Ordningen till en familj på tre börjar bli som det ska igen. Patrik har fått egen handuk i badrummet, hans huvudkuddar i sängen är på plats och foppatofflorna står framme i hallen. Tyra och Patrik lär bråka om hörnplatsen i hörnsoffan precis som tidigare och jag lär bli irriterad på alla prylar han lägger överallt i huset. Med andra ord så kommer Sollyckans vardag komma över oss snabbt igen. Kan knappt bärga mig tills imorgon!

Tror ni jag nöjer mig med att skriva bara detta om Patrik? Efter så lång tid borta! Kommer bli så skönt att ha någon att prata med om kvällarna, det har jag saknat väldigt mycket. Så mysigt det ska bli att ha honom vid min sida när vi ska sova. Att överhuvudtaget ha någon som hjälper och delar vardagens mödor med en. Fast detta blir bara en smygstart eftersom han ska tillbaka till båten igen sen för att avsluta allting, sen så.    

Bilder från när HMS Carlskrona kastade loss 13 mars 2010. Fast den med Puttes koj på är från dagen innan, vår avskedspresent till honom.