Blir så trött på mig själv emellanåt, framför allt mina tankar och reaktioner kopplat till mina kroniska sjukdomar. Usch, har så svårt att sätta den etiketten på mig själv. Men vissa gånger vill jag att alla i hela världen ska kunna fatta, se och förstå mina problem som dessa sjukdomar medför. Andra gånger vill jag inte alls att någon ska veta eller för den delen behandla mig på annat sätt pga mina sjukdommar. Fast ibland vill jag bli behandlad på annat sätt pga mina sjukdomar. Som ni märker snurrar det ordentligt i huvudet på mig kring detta.

Har märkt att jag blir så förbannad ibland och det oftast i situationer när andra pratar om sina smärtor eller vad det nu kan vara för något. Tycker ofta att andra gnäller för ingenting och jag går och biter ihop åter igen och säger inte så mycket om hur jag mår till andra. Att jag blir arg och förbannad håller bara i sig några sekunder sen börjar jag reflektera över hur den andra personen har det och tänker att jag nog överilat med mina känslor om detta.

Min egen strategi om mitt mående har hittills varit att bita ihop och inte snacka så mycket om hur jag egentligen mår. För vem skulle det gagna att jag går och gnäller? Tänker också att rent mentalt borde jag bli mer puschad i positiva tankar om jag inte säger hur jag mår.

Visst säger jag ibland hur det är fatt med mig men nästan bara till min man Patrik eller dotter Tyra men då har det oftast gått så långt att jag är gråtfärdig av smärtor/trötthet eller vad det nu kan vara.

Jag är så klyven....vill att andra som inte alls vet hur fibromyalgi/IBS/astma/nedsatt lungkapacitet kan yttra sig ska få den kunskapen. För genom kunskap kommer empati och ögonöppnare för de som bestämmer i samhället. Osynliga funktionshinder är verkligen inte lätt att leva med, vilket ni förstår när ni läser detta.

Inser mer och mer att min egen strategi att bita ihop och inte snacka om mina problem inte håller längre. Men vad ska jag göra istället? Någon som vet?

Känner doften av den rosa Pionen sväva in över rummet jag sitter i. Dess doft sveper in mig i hopp om att de underbara Pionerna kommer blomma även kommande sommar.