Båten, HMS Carlskrona närmar sig sakta men säkert sin slutdestination, men några stopp till blir det på vägen dit. De var i Cadiz, Spanien 2010-03-20 och lämnade hamnen, enligt noteringar därifrån 19.20 Patrik hade fått känna fast mark under fötterna för några timmar och det var tydligen en medeltidsmarknad som pågick när de var där. Idag hade Patrik solat och det kan han verkligen behöva, så blek som han är. Eller så blev han röd istället efter solningen, brukar se ut som kräftor när de slängs i kokande vatten, först blekrosa sen signalröd.

Sen har han gått med i en pipklubb! Nej, den handlar inte om pipdjur/leksaker utan om att förstöra lungorna lite till, dvs röka pipa. Än så länge är det en gång om dagen som gäller, Pipklubben träffas på kvällen och röker lite (eller var det ryker ihop lite?).

Nästa hamn, som blir ett längre stopp är Alexandria, vilket jag redan nämnt i bloggen. Om jag minns rätt skulle de vara där i ungefär två dagar och ha en lite finare middag/fest ena kvällen. Hoppas de får kul och att maten blir god, och att de dessutom hinner med att titta på lite sevärdheter. Fast Tyras och min middag på fredag kommer inte gå av för hackor den eller, tacos med alla möjliga och omöjliga tillbehör, mums, börjar drägla redan nu. Vad ska vi se för sevärdheter då? Någon silverfisk i badrummet kanske, eller vårt duvpar som redan har börjat sätta på varandra ogenerat för allas ögon överallt. Spännande fredag att se fram emot!

Patrik och den andra skrovarens arbetsplats på båten och den ser inte så rörig ut längre. När vi var ombord på båten såg det bra ut i varje fall , och nu kanske det är tveksamt då jag vet vilken röra det är i Patriks verkstad här hemma, bildbevis på den röran kommer framöver.  

Förtvivlans flod

Tårar trillar återigen nedför mina kinder.

De följer de redan djupa flodfårorna som finns sen tidigare tårars väg.

Dessa floder innehåller förtvivlan som suger sig in genom huden och sköljer sig in genom hela mitt väsen.

Förtvivlans floder, likt stormar håller på att vinna kampen över mig.

Hjälp mig… jag drunknar.  

Patrik får uppleva en massa nytt, spännande och roliga saker, medans en annan får slita för att få vardagen att gå ihop. Jag vet inte hur ni andra har i er vardag men min är inte alltid så ny, spännande och rolig. Visst livet blir till vad man gör det och väljer att se/göra men det snurrar på så fort att man inte alltid hinner välja inställning. Det är mycket lättare att vara avundsjuk på andra än att jobba med sin egen inställning, så just nu väljer jag att vara avundsjuk på Patrik istället, ett litet tag i varje fall.

Några bilder på mig så Patrik fattar vilken pingla han har lämnat där hemma i Sverige. Denna är runt 1998 då jag rakade skallen, men det hade växt ut lite på denna bild.

Fast jag hade nog en rätt så skiftande inställning till hundbajsplockandet idag det var både roligt och spännande och tråkigt och ledsamt. Roligt för att det blir så fint när det är gjort och spännande blir det när man hittar en aluminiumhållare till värmeljus precis vid en tolle och under en annan tolle en liten reklambroschyr på 4*4 cm . Om de båda sakerna varit i Ebbas mage (det är alltid hon som äter konstiga saker) vet jag inte men det vore inte omöjligt. Ledsamt var det när det var Vallas sista tollar som rensades från denna tomt för all evig framtid (tänk att jag skulle sakna det) och tråkigt för det tog aldrig slut, tömde hink på hink på hink på den gamla gödselhögen. Fast med allt detta bajs så blev det väl en ny gödselhög. Nog om skitsnack i dubbel bemärkelse!

Morgon i vårt första boende tillsammans i Landskrona 1999 

Jag vill bli i av med mina jobbiga känslor när det gäller Patriks resa och att han är långt bort från mig. Ni vet den där känslan när man är jättekär men då det i början av ett förhållande fortfarande är lite osäkert. Vad menade han nu, varför tittar han på mig så där och vad sa han egentligen. När man lägger in allt för mycket i varje ord och rörelse. Fast riktigt så är det inte men lite grann, fjärilarna finns där i magen men de gör mig illamående istället för det där härliga nykärspirret. Jag har säkert skrivit om det tidigare men jag fattar inte varför jag har så jobbigt med att han är iväg. Denna helg är nästan lika svår som förra helgen med separationsångesten. Men jag kanske kan glädjas åt att det lagom har lagt sig tills han är hemma igen i vecka 23. Sen vill jag inte alltid att han ska veta hur jag känner då jag tycker att jag har ett ansvar att Patriks resa blir bra, och det blir den inte av att jag trugar på honom min separationsångest. Men jag är så dålig på att låtsas inför honom.

På utflykt någonstans i Skåne i början av vårt förhållande 1999            

Bra saker med att Patrik är iväg:

• Hela sängen för mig själv, eller nja vår katt Casper har faktiskt tagit över hans sida nu. Casper brukar annars sova på min sida eftersom jag sover mycket lugnare än Patrik. Han har sparkat ner honom från sängen av misstag i sömnen några gånger.
• Inga Patriksaker att plocka undan/bort, fast det brukar vara så att jag irriterat ber honom flytta skiten. Var sak på sin plats.
• Ingen som väcker mig när jag gått och lagt mig, Patrik brukar lägga sig senare än mig och ska självklart tända lampor och ha sig. Fast jag förstår honom, sist han smög i mörkret gick han rakt in i en stege. Inte lätt när ovanvåningen är en byggarbetsplats också.
• Kan laga mat med falukorv i utan att någon gnäller och ojar sig som *** över det, inte lätt att var bortskämd!
• Svarta fingeravtrycken som Patrik brukar lämna på köksluckorna (smed och vita luckor går inte ihop) saknar jag verkligen inte.

Dåliga saker med att Patrik är iväg:

• Vem ska jag prata med i sängen på kvällen, vår katt kanske men han kurrar bara till svar. Lite intelligentare konversationer än så skulle jag vilja ha.
• Allt jag måste klara själv nu bl.a slåss mot vedmonstret (vedpannan) varje dag. Det var några år sedan jag var ensamstående med Tyra och jag har verkligen blivit bortskämd med tvåsamheten.
• Celibatet har precis börjat och det är mindre kul kan jag lova! Vilken nunneorden ska jag gå med i?
• Det suger att inte kunna ringa Patrik när som helst utan jag får snällt vänta tills han ringer.
• Mitt illamående som kommer så fort jag tänker på Patrik och känner att jag saknar honom jättemycket.
• Listan kan göras oändligt lång, ända in till evigheten för det är helt enkelt så att han saknas i allt som sker här hemma, den så kallade vardagen.   

Patrik på Sweden Rock förra sommaren. Jag sätter in dessa bilder bara för att Patrik ska bli riktigt sugen på att komma hem till Sweden Rock, vecka 23. (retas måste man få göra) 

När jag pratade med Patrik på telefon i går undrade jag vart de hade tagit vägen. Det är ju så lätt att försvinna med en båt som HMS Carlskrona från jordens yta. Man har kunnat följa deras resväg på en sida som heter Marinetraffic och det gick bra tills de hade passerat England. Patrik talade om att de passerat Biscaya precis och hade runt 7-8 grader varmt. Det har gungat lite då och då under deras rutt hittills men Patrik som är en machoman hade bara blivit illamående en gång men det gick över så fort han ätit. Eller är det så att han är gravid? En del blir fortfarande sjösjuka och jag avundas dem inte alls, hade jag varit ombord hade jag säkert varit en sådan som alltid skulle vara sjösjuk. Jag kan inte ens gunga för länge på en vanlig gunga utan att bli spyfärdig. Ni kan väl tänka er att jag hänger ofta på Liseberg eller Grönan och åker varenda karusell flera gånger om!

Några bilder på HMS Carlskronas däck

I slutet av mars beräknas båten lägga till i Alexandria och det är en stad jag absolut inte vill besöka… Eller hur var det nu? Det är en så mytomspunnen stad och det finns mycket att se så dit måste jag bara åka en dag, men somliga är ju där om några veckor.  (Avundsjuk, va, är det något man kan äta?)

Idag var det inte kul att köra hem från jobbet, ingen Tyra, Patrik eller Valla hemma. Patrik vet ni vart han är och Valla är i Nagialia och Tyra är i Wiessenhauser (jag vet inte om det är rättstavat), alltså i Tyskland med sin kompis Jenny och hennes familj plus en familj till. Hon ska minisemestra där och bada varje dag i badlandet, kommer hem på söndagskväll. Gissa om det kommer bli PARTY i helgen, både PF och BF-fritt. Äh, känner jag mig själv åker jag på min höjd till en kompis några timmar i helgen sen kommer jag softa en massa. 

Under förra veckan fick Patrik reda på att han kunde vara ledig fredag eftermiddag fram till 6.00 på lördagsmorgon. Så då bestämde vi oss för att mötas halvvägs så att man inte skulle behöva gå upp ännu tidigare än vad vi gjorde på lördagsmorgon. Helt perfekt att låna mamma och pappas sommarhus i Norje Boke över natten. Jag slutade jobbet tidigare och det mesta hade vi packat kvällen innan, in med hund, Tyra och packningen i bilen och hämta svärmor i Landskrona. Patrik tog tåg till Karlshamn och där fick han vänta 45 min på oss. Käkade i Karlshamn innan vi körde till Norje Boke och var i sommarhuset vid 8 på kvällen, som var råkall med en temperatur på 7 grader innan vi började elda och satte på golvvärmen. När vi gick och la oss var det 13 grader i varje fall. Tyra hade bakat kladdkaka och Patriks mamma Raija hade med sig memma, en finsk dessert. Så där stod vi i köket runt köks-halvön med jackor och skor eller tofflor på och fikade, sitta ville man inte göra i den kylan. Eller så satt man nästan på den gamla vedspisen i köket, i varje fall jag som annars är väldigt frysen av mig, ni kan tänka er hur det var för mig i denna kyla. Patrik fick sin första present inför avresan från oss som ni kan se på bilden nedan. Han tyckte verkligen om den men den kanske inte är reglementsenlig men det struntar jag i. Mitt i allvaret som hans uppdrag innebär måste man få ha lite skoj också.

Patrik ska ha den som draperi till sin säng, dels för att inte störa de andra i hytten eller bli störd om någon har läslampan på. Tyra har klippt ut det mesta och limmat på, jag sydde draperiet.

Patriks och min sista natt tillsammans innan missionen var väldigt romantisk…..kunde ha varit i varje fall men kylan var jobbig. Han gick och la sig i bara t-shirt och jag i följande:

Långkalsonger, mysbyxor, 2 par strumpor, t-shirt, nattlinne och tjock tröja.

Patrik tyckte jag var så sexig! Dessutom hade vi fyra täcken över oss men vi somnade i varje fall tätt intill varandra men det var nog mest för att få värme av varandra. Inte för att vi skulle sakna varandra och det var sista natten under 3,5 månad till hans första permission. Kan säga att jag vaknade mitt i natten och svettades, det trodde jag inte att jag skulle göra i 13 graders kyla, det var bara att ta av sig ett lager, hade lite att ta av!

Tyra i Patriks mössa, sitter och värmer sig vid vedspisen i mamma och pappas sommarhus  

Gick upp 4 på lördagen och körde till Karlskrona, fast Patrik fick fixa med bilen innan vi kunde köra, visade sig att jag kört sönder spoilern fram på bilen när jag körde in till sommarhuset för att parkera. Lite mer snö där än hemma, han fick något sånär ordning på den men jag måste till bilverkstaden och fixa den framöver. Kom fram till hamnen 10 minuter innan han började vilket var klockan 6.00 så Tyra, Raija, Ebba och jag åkte ner till vattnet och såg en väldigt vacker soluppgång medans vi åt frukost i bilen. Hade tagit med oss kylväska med godsaker i och tevatten. Efter det var det dags att tanka bilen också och leta upp en toalett någonstans.

Vår frukostutsikt från bilen i Karlskrona

I Amiralitetskyrkan, den där Rosenbom står utanför så jag fick lite flashbacks när vi gick in i kyrkan. Om ni inte vet hur vi ser ut vid detta laget så är det Patrik och jag på bild.  

Gudstjänsten skulle ha börjat 8 enligt tidigare information på anhörigdagen men det visade sig att det var 8.30 istället. Det var bara att vänta ut tiden, fick faktiskt ha Patrik bredvid mig i kyrkan vilket vi inte trodde från början. De marscherade upp från båten till Amiralitetskyrkan vilket vi missade eftersom vi redan var bänkade i kyrkan. Gudstjänsten i kyrkan var bra med lagom religion och allvar, fin musik spelades och den stundande avfärden blev mer och mer påtaglig. Vissa grät redan i kyrkan vilket jag också var nära att göra.

Prästen som ska följa med på båten

Sen efter gudstjänsten gick vi ner till HMS Carlskrona där det serverades anhörigfika under en timma, jag fick se båten en gång till. Eftersom Tyra och Raija inte sett den visade Patrik runt dem och jag hängde på. Men det första vi gjorde var att gå till gymmet på båten, gjorde ett träningspass, nej, det var faktiskt toaletten som hägrade där. Utan underdrifter kan jag säga att det var fullt av folk på båten, fler än på anhörigdagen så i mässen var det kö till bullarna. Alla tog hänsyn till varandra och fick vänta på sin tur om någon eller några redan gick i trapporna. Det är inte direkt trappor á la slottsvariant på båten så man kan inte mötas i dem. Kunde de inte ha tänkt på det när de byggde båten, jag bara undrar? Vi stod och hängde på båten ett tag innan de ropade i högtalarna att det var dags för debarkering (tror att det var så de sa). Jag hängde visserligen mest på Patrik och klumpen i magen växte fort som attan. Vi gick av båten och Patrik följde med en stund på land men senast 10.40 var han tvungen att gå ombord igen. Kan inte säga att det var ett harmoniskt farväl inom mig, mådde illa, frös, ågren och ångest samtidigt. Men jag visade inte detta så mycket då jag ville att Patrik inte skulle känna sig alltför ledsen av att se hur jag mådde egentligen. Visserligen kan han säkert genomskåda mig, men i varje fall. Mycket pussar/kyssar och kramar blev det.

För den som undrar så har Patrik INTE klippt håret utan han har satt upp det i en tofs dagen till ära

Patrik vid HMS Carlskrona som numera heter P 04 

På kajen stod vi anhöriga och väntade på att deras son/dotter/partner mm skulle komma ut på däck. De marscherade ut och stod så fint och sökte ögonkontakt med sina anhöriga. Marinens musikkår paraderad en bit och stod sen still och spelade under tiden. Efter ett tag kom orden ”alle man vinka” och alla på båten började vinka till oss samtidigt som båten började röra på sig. Jag ville dels hoppa i och simma efter Patrik och dels bara dra därifrån omedelbart, allting blev bara för skitjobbigt. Efter båten följde en korvett, HMS Stockholm , bogserbåt och en helikopter, dessutom sprutade en länspump vatten lite längre bort för att lyckönska färden. Det var en fin ceremoni och vi försökte följa båten så länge som möjligt, gick ner där vi åt frukost tidigare och såg HMS Carlskrona runda en ö på väg ut ur hamnen. Till slut såg vi bara skorstenar och antenner på båten.

Uppställning på HMS Karlskrona strax innan avfärd, Patrik står 7 man från båda sidor, alltså i mitten

Nu är stundens allvar kommen (försökte mig på telepati här men han hoppade inte överbord för att kunna stanna kvar hos mig)

"Alle man vink"

Som ni ser hade vi underbart väder

Nu har HMS Carlskrona vänt på sig, lite jobbigt annars att behöva köra baklänges till Adenviken, och manskapet har gått till den andra sidan på båten. Fortfarande gällde "alle man vink"

Korvetten HMS Stockholm, bogserbåten, helikoptern och länspumpen som visade sina lyckönskningar för HMS Carlskronas uppdrag och avfärd   

HMS Carlskrona en bit från kajen och separationsångesten kändes bättre av att se Patrik ändå längre ifrån mig (ironi)      

Något ofokuserad bild men jag tycker hon är så fin här

När vi hade haft vårt ställe som vi bor på nu dröjde det inte länge förrän Patrik började prata om att skaffa hund, han var mer på vad gäller det än mig. Men vi skaffade en hund via min syster Solveig som har kontakter i hundvärlden, det blev en tik som då var fyra år gammal. Min syster rekommenderade oss att skaffa en tik och att det är lättare med en hona och att den är några år, så man slipper valptiden när man är grön på hundar. Vi köpte i princip Valla osedd men visste att hon vuxit upp hos en av Sveriges främsta schäferdressyrer, en utställningshund som inte gick tillräckligt bra på utställningarna. Hon fick vara hos min syster under två veckor innan vi kunde hämta henne, kom inte ihåg varför det blev så men så var det. Det första jag minns är en hyperaktiv, smal, tanig hund och tyckte inte alls att hon var fin. (Hon fick mycket motion sen så musklerna kom tillbaka, åt upp sig lite också) Dessutom rotade hon igenom Tyras och mina väskor och snodde våra äpplen som låg däri. Valla har älskat äpplen sedan dess men det ska vara en speciell sort, Granny Smith.

Vallas absoluta favoritsysselsättning

Tyra och jag körde hem henne till det nya hemmet i november 2000 och hon var verkligen lugn i bilen. Bland det första hon gjorde i vårt hus var att kissa på ovanvåningen, började undra vad det var för hund vi skaffat. Men det var nog bara nervositet för det har aldrig hänt igen. Valla var så understimulerad när vi köpte henne så hon var så överaktiv hela tiden, fann ingen ro någonstans under de första veckorna. En dag låg hon bara mest hela tiden på sin hundfilt och vi var beredda på att köra in henne till veterinären, trodde hon var riktigt dålig. Hon hade ingen feber, nosen var som den skulle och hon åt, drack och gjorde sina behov. Nästa dag var likadan och nästa och nästa, Valla hade äntligen kommit till ro hos oss. När det var dags för mat var hon så snabb på att äta upp, men vi tror att hon fick konkurera om maten med de andra hundarna i hundgården där hon kom ifrån. Men det lugnade också ner sig, även om det tog något år.

Som alla andra hundar älskade hon att åka bil, trots rostig och fallfärdig Skoda som vi hade då

Valla har varit en bra hund under de tio år som hon varit hos oss, vaktat bra, alltid varit glad, aktiv och nyfiken. Visst hade hon sina olater som att hon alltid drog som *** när vi skulle gå på promenader. Trots att hon kom från en av Sveriges främsta dressörer! Som sig bör med en hund som levt många år har det hänt en del under åren. Höll på att nästan välja att avliva henne då hon var runt sju eftersom hon hade fått en tumör, men den visade sig vara godartat. Jag är glad att vi valde att lägga våra semesterpengar på Valla istället för oss själva. Valla har faktiskt varit på radio också, eller snarare omnämnd på Malmöhus/Kristianstadskanal då hon följt med pojkvännen på friarstråt och sprungit på stora vägen. Någon fångade in dem en mil bort och de människorna körde dem till en hundägare i Ekeby som kollade upp Vallas öronmärkning, så vi fick ett samtal från dem och åkte givetvis dit och hämtade både henne och grannens pojkvän till hund.

Här ligger hon på mysfilten med sin favorit-inne-leksak i munnen 

Valla, du fick förhoppningsvis ett bra liv hos oss och har varit rätt så frisk, det vara bara mot slutet som bakbenen började ge upp lite. På ett sätt var det skönt att du blev så pass dålig att det inte behövde vara någon tvekan om du skulle få fortsätta leva eller inte. Troligen drabbades du av en propp natten den 8 mars och du blev försämrad under dagen. Din sista bilfärd blev till djursjukhuset i Helsingborg där du blev väl omhändertagen och du har aldrig varit så lugn hos veterinären någonsin. Men du orkade skälla lite på de andra hundarna där så lite med var du i varje fall trots proppen.  Hoppas du har det bättre där du är nu och kommer att tänka på Hasse Kvinnaböskes sång ” Får man ta med sig hunden in i himlen”

Valla i den enda sak som hundarna får vara i, en gammal fåtölj från Patriks föräldrahem   

Vad ska man säga! Det är väl försent att ångra sig nu! Det börjar verkligen sjunka in att Patrik verkligen åker iväg om en vecka. Jag är ju inte så dum att jag inte fattat det innan men nu är det på allvar och nu kommer allting vila på min axlar. Menar allting som ska fixas med hemma och skötas under tiden som Patrik är på missionen. Bara som en sådan sak för mig i varje fall, hur man sätter på kompressorn och vilka kranar som ska öppnas osv, det är en byggkompressor så det är ingen vanlig liten sak. Måste använda den varje gång traktorn ska användas då vi har pyspunka på ena bakdäcket. Patrik har fixat med dessa grejer innan, vi har haft det ganska så manligt respektive kvinnligt uppdelat i vårat hem vad gäller sysslorna. Var en har gjort det den är bäst på helt enkelt. Förutom alla praktiska saker kommer saknaden vara jobbig emellanåt.

En stor trygghet för mig är det nätverk som vi har runtomkring oss som kommer ställa upp om det händer något. Både släkt, vänner och Patriks arbetsgivare finns som stöd. Det känns oerhört bra att veta.

Idag har vi verkligen travat in massor av ved i pannrummet, cirka 8 kubik och det kommer förhoppningsvis räcka 6-8 veckor, beror givetvis på vädret. Har aldrig varit så mycket ved i pannrummet förrut! Så skönt för mig att slippa tänka på att köra in ved den närmaste tiden

Innan veden kunde köras in måste vi ta av presseningen och den var fylld med fryset vatten, Patrik in action

Jag sotade skorstenen till pannan själv idag och detta gör jag trots att jag är väldigt höjdrädd. Men jag måste göra det för vem ska annars göra det när Patrik är borta