Snart är det dags igen för min man Patrik att Försvarsmakten blir hans arbetsgivare igen. Han ska iväg till Adenviken med HMS Carlskrona i vår. Men denna gång blir det inte så länge han är borta som förra gången. Nu blir det bara ca 6 mån mot 9 mån så det känns bra i varje fall. Innan han åker är det utbildning i Karlskrona så nu håller vi på och planerar in vad som ska hinnas med innan utbildningen börjar. Listan är inte så lång men ett projekt kommer sluka det mesta av vår tid framöver till januari. Vår snart inköpta bostadsrätt (klart den 10 dec) ska renoveras och min tanke är i varje fall att allting ska vara klart innan utbildningen. Som tur är har vi semester under jul och nyår. Fast semester lär det ju inte bli ;)

Eftersom jag vet hur saker och ting blev förra gången tänker jag göra om vissa saker till det bättre. Men en del av mina vänner tycker det verkar knasigt att göra detta igen, de skulle aldrig klara sig utan sin man så länge. Jag försöker tänka utanför min lilla värld och för mig innebär detta en solidaritetsgärning för människor som har det oerhört tufft i sina liv. För Patriks uppdrag handlar bland annat om att se till så att maten kommer fram till stora flyktinganläggningar till vissa delar av Afrika. Så att inte pirater försöker kapa fartygen med denna livsavgörande last för många människor. Visst sköt man dessa tankar om solidaritet åt sidan ibland när man hade det tufft själv så jag är lite egoistisk emellanåt. Kan inte sticka under stol med att det blev oerhört tufft när Patrik kom hem från missionen med ett väldigt dåligt mående för min del. Detta påverkade givetvis vårt förhållande som där och då faktiskt kunde tagit slut men vi beslöt oss för att kämpa vidare och här är vi nu idag :) 

Så här såg det ut då. HMS Carlskrona kastade loss mars 2010 och innan dess fick anhöriga gå ombord för att se hur de som åkte iväg skulle ha det under missionen. Patrik sitter på sin koj i "sin" hytt.