Kan inte låta bli att reflektera över året som hittills passerat och inser att jag är oerhört tacksam och ödmjuk över vändningen som det ha tagit. Från att ha varit så dålig och orkeslös att jag inte ens orkade borsta mitt eget hår till att numera orka med att såga och måla brädor eller kallmura en stenmur i trädgården. Visserligen orkar jag inte längre som tidigare men det gör inget för jag är så tacksam för det jag orkar/klarar av att göra :) Har också lärt mig mycket om mig själv och också om omgivningens reaktioner kring detta med att diagnostiseras fibromyalgi. Till er som läser detta och själv lever med en diagnos säger jag följande: var ärlig. Då menar jag mot både dig själv och omgivningen. Tänker då inte på att man kanske jämt går och ojar sig över smärtor eller vad det nu kan vara, utan den sanning som du känner inom dig själv. Det där inuti dig som talar om för dig om du ska eller inte. Lev livet med glädje, tacksamhet och harmoni! Visst dessa ord kan jag säga nu och om någon hade slängt sådan floskler i mitt ansikte för ca 6 mån sen så hade jag inte kunnat ta till mig det till 100 %. I grund och botten är jag en positiv person och det är väl den som blommar ut nu när jag kan känna att livet verkligen vänt.  

Gör som fingerborgsblomman och sträck på dig och utstråla allt det vackra du har inom dig!