Denna vecka har jag verkligen uppdaterat mig på alla dessa serier som går om dagarna på tv. Det är nästan så att jag "måste" fortsätta vara förkyld så jag kan följa vad som kommer hända i Hem till gården eller om Martha Stewart kommer med något piffigt pysseltips! Jag hoppas ni känner ironin och att jag nog kommer gå till jobbet på måndag. Är inte bra ännu men känns som att det går åt rätt håll nu.

Det var fullmåne häromkvällen och jag tycker den har en så speciell kraft när månen är full. Nu var det länge sedan jag hade en fullmåneritual och saknar det verkligen. Jag får väl skärpa mig helt enkelt med detta. Man ska ju fylla sitt liv med sådant man verkligen gillar och som ger en något. Skulle nog ha gjort en månritual igår då det enligt en bok jag har är viktigt för hälsan, välbefinnande och läkeprocessen. Alltså själva månfaserna och eftersom jag får bäst kontakt vid fullmåne så skulle jag gjort det igår.

"Det som vi kallar öde drabbar oss inte utifrån utan

kommer inifrån oss själva"

Rainer Maria Rilke

Lite mer bilder från missionen beskrivna med Patriks egna ord:

Även om vi har haft otrolig tur med vädret så har det gungat en del vissa dagar som ni kan se lite av här

En vacker kustlinje som Somalia har längs Adenviken

Jag går och solar mig lite på däck utanför Somalias kust

Har precis skummat lite i Dalai Lamas bok Kärlek och den mannen har så mycket visdom att förmedla till världen. Skriver här det allra sista som står i boken!

Kärlek och medkänsla är ytterst viktiga, ytterst dyrbara, ytterst mäktiga och ytterst heliga. Att utöva dem är till nytta inte bara i fråga om sann religion utan också i den världsliga tillvaron för såväl psykisk som fysisk hälsa. De är de grundläggande element som vårt liv och vår lycka vilar på. Genom övning blir de effektiva och välgörande drivkrafter i livet.

Smaka på dessa rader ett tag, de är mycket tänkvärda. Skulle faktiskt likväl kunna vara ett politiskt budskap som passar in i begreppet solidaritet.  

Som vanligt lite bilder från trädgården, men det är kärlek för mig så det är därför jag överröser er med trädgårdsbilder. (kärlek ska man dela med sig av)  

Lavendel som blommar i september, måste ha missat den först blomningen då det är nyinköpta plantor.

Skörd pågår och inte visste jag att det gömde sig två sorters potatis i myllan. Man glömmer så fort, tur att jag har uppskrivet vilka sorter det är för utvärdering om jag ska ha dessa sorter nästa säsong. Två sena sorter som lämpar sig för lång förvaring, en fast och en mjölig.

Här ser ni vad jag skördade i lördags. Första byttan sommarmorot som är lite sen av sig. Potatis i de två nästa byttorna och rödbetor i den sista.

Jag överlevde veckan men det har varit oerhört tufft arbetsmässigt. Nästa gång det blir så här, vilket lär komma igen alldeles för fort får väl ett skyddsombud se över min arbetsbelastning. De komiska i det hela är att vi hjälper de gamla för att deras vardag ska fungera något sådär bra, eller få komma in på kortidsvistelse om det är ohållbart hemma. Så korttiden är nästa anhalt för mig alltså om man kopplar en ohållbar situation till jobbet!

Här kommer lite mer bilder från Patriks mission. Han ringde i torsdagskväll men då var jag för uppskruvad och höll på med det sista så att middagen skulle bli klar, så det blev inget långt samtal. Han var förkyld, vilket så många andra är denna årstid.

Några bilder som jag tog under vår safari i Kenya

De två första är också från safarin

En bild på mig när jag har skjutövningar ute till havs.

Ett bad i Lacasal ett av världen saltaste vatten. Man flöt som en kork. Mysig känsla att flyta runt där. När man gick upp hann man inte in till strandkanten innan man var torr men täckt av ett tjockt lager salt.

Tankar om jobbet: Om man får hjärtklappning när en anhörig ringer om något som är fel (vilket jag normalt sett inte brukar få). Om man vaknar vid 4.30 eller 5.00 på morgonen och är alldeles för uppskruvad för att somna igen. Om man slänger i sig mellanmål och lunch (om man i bästa fall hinner med dessa pauser). Om man börjar få synproblem. Ja, då är det nog LITE för mycket att göra på jobbet! Sedan jag kom tillbaka från semestern för snart två veckor sen har tempot varit rejält uppskruvat. Har jobbat på för att det ska släppa, dvs med det mest akuta men hela tiden har det dykt upp nya saker hela tiden. Känns som att jag håller på att drunkna och då inte av vatten utan av ärenden att ordna till, och det helst igår. Visst, jobb som biståndshandläggare innebär toppar då och då så det är bara att bita ihop och köra på. De tidigare perioderna som varit så här har fungerat rätt så bra för mig men jag gissar att min kropp har fått nog nu. Jag vet exakt vilka varningstecknen är, som ni förstår av listan i början. Idag så berättade jag hur det var för mig med jobbet och de andra skulle ta varsitt bökigt ärende för mig och det underlättar mycket. Men det var jobbigt att ta upp det och tårarna låg väldigt nära till att börja trilla nerför mina kinder. Och det i sig är väl ytterligare ett tecken på stress? 

För att spä på hela känslan toppar jag detta med lite höstbilder. Fast jag gillar hösten så för mig är det upplyftande bilder.

Luktärt, humlen som blommar och massor av tomatblommor som inte kommer hinna bära frukt.  

En vän i växthuset, otroligt vackert mönstrad spindel.

Löven börjar falla ner på altanen men jag älskar de vackra färger som löven växlar i under hösten.

Japanska lyktor som snart komer blomma i härlig orange nyans.

Hortensian bara blommar och blommar.

Lupinerna har gjort sitt men får stå kvar under vintern, de blir så fina när frosten smeker över dem.

Höst innebär omplanteringar och delningar av växter och denna är en ros som växt trängd i många år men hade ändå ett så stort rotsystem.  

Blomman för dagen som har självsått sig i en ampel.  

Missionen hittills:

Hittills har missionen varit bra på vissa delar och inte som jag hade tänkt mig på andra. Livet ombord på båten är som jag trodde, vilket är bra med go kamratskap och fasta rutiner som gör att man mår bra och har ett skönt liv ombord. Det som jag hade hoppats lite mer på var att man skulle utvecklas lite mer, men det har inte jag gjort i alla fall för det är inget svårt jobba jag har. Jag hade trott det skulle vara mer problemlösning och att man skulle få hitta på lösningar men det har tyvärr inte varit så mycket med det, men det har varit några tillfällen som man har fått motionera de grå cellerna lite i alla fall. Sen har helikopterbiten tagit mycket mer tid och ork än vad jag trodde det skulle göra men det har ju varit roligt ibland men otroligt många dötimmar att bara sitta och vänta. Som tur är var vi ett kul gäng som hade roligt ihop och hittade på lite hyss så tiden gick fortare. Eftersom jag ska vara på plattan varje gång kråkan skulle upp så fick jag försöka planera mitt vanliga jobb och träning efter dessa tider. Men det var svårt för dom hade svårt att planera och hålla sina planeringar för det kom lite fartyg som dom skulle upp och kolla lite titt som tätt och det kan man ju inte planera in, men även annars så ändrade dom sina tider hela tiden så ibland visste man varken ut eller in. Så även om man hade varit uppe och jobbat halva natten så fick man ju snällt gå upp på morgonen och skicka iväg kråkan. Jobbet på plattan är egentligen inte så hårt men värmen och kläderna gör att man svettas som en gris och det tar på orken och psyket att stå där och koka, som det känns ibland. Men som sagt det var tillfällen som var roliga också där uppe, det gällde att hålla humöret uppe för annars var det olidligt. Det är bara att bita ihop som det så fint heter. Jag har försökt att träna varje dag utom söndagar som är vilodag. Det har gått så där, vissa perioder tränade jag två gånger om dagen och ibland kunde det gå en vecka utan träning oftast på grund av helikopterns olika uppdrag som har krockat med maten eller bara tagit bort orken för den dagen men det ska bli

bättre nu hoppas jag.

Två bilder som combatcamera har tagit på mig till vår kalender från missionen.

Förklaring från redaktören: De ska göra en kalender för 2011 som ett minne av missionen och Patrik var en utav det utvalda att få pryda denna. Mister August kanske!

Resten av missionen:

Nu har helikoptern och FHQ åkt hem så det är mindre med folk på båten och så slipper man de dagliga turerna upp på plattan men det kommer nog att landa helikoptrar några gånger under denna sista tid, men det blir kanske en gång i veckan om så ofta. Detta medför att jag kan göra mitt jobb lite mer och planera mina dagar på ett helt annat sätt vilket kommer innebära mer träning bland annat. Ska även försöka att sitta och svetsa lite mer på de sätt som jag inte är så bra på (tig och gas) men även att jag ska hålla lite svetskurser till andra på båten som vill prova på och de som vill lära sig lite grunder. Jag kommer även ha lite mer tid till mina små projekt som jag har skaffat mig för att ha nått att göra om jag känner mig rastlös vilket händer ibland och då kan man ju inte gå och träna varje gång för då sliter man ju ut sig totalt. Jag har kommit över ett gammalt kompasshus som jag ska putsa upp och fixa till, sen håller jag på att göra lite askkoppar och annat kul av tomhylsor från kanonerna.  Annars kommer nog livet ombord att vara som innan även om vissa ombord inte kommer vara kvar och vissa kommer man att sakna mer än andra men så är ju tyvärr livet. Även om det har varit jätteskönt att vara hemma och träffa familjen så har man saknat livet på båten lite grann och så kommer det säkert att vara när missionen är slut för efter min långresa i lumpen saknade jag havet och livet ombord på båten jättemycket, men nu har man ju en go familj så det kommer nog att gå över mycket fortare denna gång.

Här lastar de kameler i Djibouti hamn, som ni ser har de inte riktigt samma djurtillsyn och synsätt hur man behandlar djur i dessa länder. Det hände att de tappade djur ibland men det sket de i och fortsatte som inget har hänt. Man hade god lust att gå över och sätt ett skott i dom lidande djuren och ett i lastgubbarna. Men vi har fått order om att vi inte får ingripa vad som  än händer.

Står här nu ensam då Tyra tagit bilen och kört till en kompis och Patrik har åkt tillbaka till HMS Carlskrona igen. Det är tråkigt att vara själv!

Kändes konstigt när jag såg Tyra köra iväg med min bil utan sin övningkörningsassistent med i. Nu är hon stor på riktigt och min bil lär bli väl använd om kvällar och helger framöver. Hon hade inte talat om det för mig och jag har pressat henne jättehårt de sista dagarna och frågat massor om hennes körlektioner. Hur många till hon behövde ta och hur många hon kört osv. Patrik har tydligen också vetat om detta under tre veckors tid, alltså den tid han haft permission. Hur de har kunnat hålla masken för mig och att jag inte märkt något hör inte till vanligheterna. brukar kunna nosa upp sådant som en blodhund! Tyra ringde mig precis när vi skulle köra iväg med dressinerna på kickoffen idag med jobbet. Jag svarade typ vad är det och att jag var stressad för vi skulle iväg. Så Tyra sa bara " då vill du inte veta att jag tagit körkortet idag". Ungjävel ;) Jag blev så glad så jag tror alla som var med hörde det.  

Patrik, min livskamrat har nu lämnat mig för sin sista period nu på båten. Var inte kul att lämna honom på stationen i Bjuv imorse, mycket sista minuten kel blev det. Förstod av de andra tågresenärena att det inte hör till vanligheterna då de blängde lite på oss. Jag menar vem är sugen på hångel en tidig onsdagsmorgon, eller snarare vem har tid till det! Släpper en liten teaser om att Patrik har skrivit lite om missionen och även lagt upp bilder till detta, men det kommer framöver i bloggen.  

Var på kickoff med jobbet idag och det var en mycket lyckad dag. Cyklade dressin och hade picknick och lite samverkanslekar under dagen. Har aldrig gjort det förrut men gör gärna om det. Fast då en längre tur med övernattning längs med rälsen. Trodde jag skulle ha svårt för att koppla bort jobbet då det är en MYCKET stressig period, igår hade jag en rast på 15 minuter annars hade jag inte hunnit med det som var allra högsta prioritet på. Men dagen (från 11.00-16.00) gick bra och var nog precis vad jag behövde för att få fokus på något annat i några timmar.  

Kommande äventyret under kickoffen med jobbet, dressincykling!

Så här ser en negerboll ut efter närkontakt med någons kroppsdel. Men jag lovar den var precis lika god som en icke tillplattad sådan ;)

En utav samverkansövningarna under kickoffen, bygga ett så högt torn som möjligt med marsmallows och spagetti. Våran grupp vann inte denna övning men en annan var vi bäst på.

Taget från dressinen i full fart, naturen var underbar och vädret var bra, inget regn i varje fall      

Nu börjar det dra ihop sig...Patrik åker tillbaka nu i veckan till HMS Carlskrona. Så det blir dags igen att vänja sig med livet som "army wife"! Men nu känns nedräkningen lite roligare inför hans hemkomst, eftersom missionens sista etapp påbörjas.

Imorgon börjar jag jobba igen efter två underbara semesterveckor. Känns som att jag varit ledig nästan den dubbla tiden då mycket gjorts och hänt, dessutom är jag utvilad och taggad med att ta itu med jobbet. Får se hur länge den känslan håller i sig. Tills jag läst första mailet på jobbet eller efter första telefonsamtalet under telefontiden imorgon ;) Jag jobbar ju faktiskt bara en månad sen bär det av till Turkiet i 10 dagar, längtar redan till sol och bad och shopping. Det är bara att börja mentalt förbereda sig inför alla försäljare där "special prize for you my friend".

Nedanstående visar lite bilder från helgens påhitt! 

Mitt senaste trädgårdsprojekt och jag får (s)hjälp av min assistent Ebba hela tiden. På den ena bilden kan man ana konturerna av det som ska bli, en slingrande lökorm. Ska gräva upp i konturerna och sätta en massa lök som kommer blomma hela säsongen och täcka med ett tjock lager täckbark. Förhoppningsvis håller sig ogräset borta!

Ebba hoppar efter bollen som bussiga matte lagt högt upp i trädet

Patrik tvättar mitt vrålåk

Älskar solrosor och denna är över två meter hög och växer i köksträdgården

Ebba posar hur fint som helst när hon väntar på att hennes boll ska kastat  

Patrik leker pyroman och brandman på samma gång   

Igår var vi romantiska och nostalgiska så det räcker nog för ett år framöver!

Då vi missade att fira vår 8:onde bröllopsdag som var den 30 juli, eller snarare inte kunde fira då Patrik var "några" mil ifrån mig, så gjorde vi så här i stället. Vi hade med oss picknick och satte oss på stranden till att börja med för att äta men så frös vi båda så vi flyttade upp till den mer städade varianten, dvs ett picknickbord. Det var här vid det otroligt "fina" vattentornet i Landskrona som det klickade mellan oss. Helt plötsligt befann man sig där igen och en hel del händelser och bilder snurrade i huvudet över vad som hände den där dagen. Tänk att mitt beslut att åka ner till Landskronakarnevalen 1999 för att festa med gamla vänner skulle sluta med ett giftermål och flytt ner till Skåne för mig och Tyra. Livet är fullt av överraskningar hela tiden!  

Patrik och jag tog foton där våra bröllopsbilder togs 2002, alltså där det klickade 1999. Det var kul att se Patrik springa mellan kameran och hinna till mig innan självutlösaren fotade!

Patrik kan vara seriös.......en stund i varje fall!

Och här kom den mer romantiska och seriösa Patrik fram!

Patrik var värsta pressfotografen igår, eller vi kan leka att det var en paprazzifotograf då jag är så famous!

Som ni ser frös jag väldigt mycket och svepte in mig i picknickfilten. Så skulle Patrik ta en massa ätbilder hela tiden! Hur snygg är man då? Ja, resultatet ser ni på dessa två bilder (fanns ett antal fler att välja mellan).