Semestern började med skogspromenad och svampplockning av svart trumpetkantarell (åt tre goda kantarellmackor, resten delades med syrrans familj och hennes frys) och slutade med köra-runt-och-göra-ärenden-dag väl hemma i Sverige igen. Däremellan har jag ätit god mat lagad av pappa som var turkinspirerad, många kalla goda Efes (Turkisk öl), sol, bad och marknadsbesök. Läsning om denna resa och vad vi har hittat på ser ni nedan men också i kommande blogginlägg då jag skrivit en del.  

Lite strandbilder, pappa röker cigarr och Tyra läser bok.

Det blir alltid en hög med skor på stranden när man ska bada och sola, ända fattas det tre par skor i denna hög.

Strandfynd i form av snäckor och stenar i hinken och någon som tröttnat på att använda cyklopet och snorkeln.

Vi badade mest på Lara halkbeach, halk betyder folk på Turkiska så det är en kommunal badplats. Ibland var vi på Omi-beach som mamma och pappas, ja hela familjens vän Omi driver men jag gillade Lara beach mer. Mycket hade hänt i området sedan jag var där sist och det var 2006. Fanns solstolar som man kunde låna utan kostnad, 600 hade köpts in. En lång fin strandpromenad hade ordnats och 400 grillplatser hade murats upp. Jag gick på strandpromenaden nästan varje morgon vid 7-tiden, det var så skönt att börja dagen så. Och jag var inte ensam, det var i princip samma människor varje morgon. Nästa gång får vi hoppas att det har en halksimskola för det behövs, många höll sig intill strandkanten i vattnet och hade antingen simring eller armpuffar på sig, och då pratar jag vuxna människor. Vi har det bra i Sverige som nästan har obligatorisk simkunnighet här. I och med att det är många som är muslimer i Turkiet fanns det olika varianter av badkläder för kvinnor. En del badade som mig i bikini, en del hade heltäckande badkläder eller halvvarianter av det. Men oavsett badkläder hade alla trevligt! 

Här är det danskurs på gång för Kinnda och Viola, pappa försöker också.

Middag på gång på en utav grillplatserna, Tyra hade inte kommit än. Från vänster är det Kristian, mamma, pappa, Kinnda och Viola.

Många grillplatser finns det.

Grillplatserna prövade vi på en gång och kände oss nästan som en Turkisk familj, i varje fall storleksmässigt och med tanke på att det var tre Torun (barnbarn på Turkiska) med och en bandido, det är vad pappa (Dada) kallar barnen för i Turkiet. Och så en halvbandido, eller vad man ska kalla fosterkillen Kristian för och så Ami (mamma) förståss. Vid en annan grillplats nära oss spelades det musik och då menar jag inte från någon maskin, utan live och de sjöng och dansade också. Tvillingarna blev nyfikna och pappa gick dit med dem, efter att blygseln släppt dansade de. Men inte riktigt den Turkiska varianten, om jag säger att deras föräldrar är raggare och går på en och annan raggar/rocka billyfest så kan ni se framför er hur de twistade. De som spelade och sjöng skrattade och en av dem försökte lära tjejerna Turkisk dans, gick inget vidare men kul hade alla. Tyra och jag såg en mamma som lät sin son, runt 2 år bajsa precis bredvid den grillplats de var på, istället för att gå till det två offentliga toaletterna som ligger cirka 20 respektive 40 meter därifrån, varav den ena är nybyggd och riktigt fräscht hållen. Osmakligt! Vi hade rester över efter grillningen och Tyra ville ge det till en speciell hund som varit på stranden varje dag då vi varit där och badat. Det var en valp med begynnande hud eller ohyreproblem, vi klappade den aldrig för vi vill inte ha skabb. Hon hittade den och hunden åt upp allt kött men lämnade chips och grönsaker. Även om den kanske inte lever så länge till har den i varje fall fått god mat (entrecote). Mer följer i nästa blogginlägg.

Hunden som fick ett skrovmål och Tyra, Kinnda och Viola tittar på.

Soptunnor vid grillplatserna som det ofta hoppar både hundar och katter i för att leta efter något ätbart.

En annan hund som följde efter mig under en morgonpromenad.