Nu får det vara slut på semestersnack och dags för att återvända till verkligheten. Ja, just det min verklighet är som en enda lång semester så vad tänkte jag på! Sedan vi kom hem från Turkiet är det lite nyordning hemma. Tyra har egen bil och kan själv ta sig till och från skolan, vänner och fester som jag tycker är superskönt. Tyra både körde in mig och två kompisar i helgen när vi skulle gå ut och hämtade oss sen i Helsingborg vid 4 på natten. Sen var det inte bara att köra till ett ställe på natten, en kompis bor i Häljarp strax utanför Landskorna och den andra i Tarstad som ligger utanför Svalöv. Tror ni inte att bilen började låta när hon hämtade oss, typiskt och jag satt på helspänn hela vägen hem och hoppades att bilen skulle klara sig ända hem. Kollade oljudet en gång under resans gång men kunde inte hitta något då. Tankarna började irra och jag såg hur bakaxeln var helt paj, stötdämpare tappade och hjulfjädrarna hade flugit all världens väg, för det var så det lät inne i bilen. Men jag kollade sen (ja, vi kom faktiskt hem utan tappade hjul och gnistregn) dagen efter och det visade sig att ena bakhjulet nästan bara satt fast med en bult, och det andra var alla bultar lite lösa på. Bra jobbat, tänkte förste däckbytaren Susan! Hade bytt till vinterdäck på Tyras bil dagen innan.

Blommor som stod i givakt när vi kom hem från semestern hemma på innegården, Tidlösa är höstens under

Den andra nyordningen är att jag numera är fast anställd, fast det heter egentligen tillsvidareanställning. Från den 1 oktober är jag fast anställd och på 100 %, jobbade bara 80 % tidigare. Fick min första nya lönespecifikation idag, med lönehöjningen och känner mig mycket nöjd. Så det innebär att ett utav mina mål efter avslutad skoltid och examen som socionom är uppfylld, ett fast jobb inom socialt arbete. (Dunkar mig själv på ryggen just nu). Sen har jag börjat jobba hemifrån halvtid och det känns lite annorlunda och väldigt tråkigt emellanåt, arbetskamrater betyder väldigt mycket. Jag får väl hålla mig till godo med Ebba (hunden) och Casper (katten) som kollegor om torsdagar, fredagar och varannan onsdag. När jag jobbar hemifrån måste jag ha radion på annars blir det alldeles för tyst. Men när jag har rensat färdigt i datasystemet kommer det vara så himla städat att man knappt kommer våga använda det (skämt å sido), men ordning ska jag få på det.

Tyras pärla 

”På Patrikfronten intet nytt” Patrik och jag har inte pratat med varandra så ofta den sista tiden eftersom jag varit bortrest. Tyra chattade med honom en dag och då var han väldigt less på missionen och sa att han kan ju inte gå ifrån jobbet överhuvudtaget när han är less, eller koppla bort det helt när han är ledig eftersom han kanske är ledig ombord på båten. Jag kan utan under - eller överdrifter säga att jag tycker at det räcker nu. Har anammat denna nya ”livsstil” så till den grad att jag är rätt så uppskruvad hela tiden och har svårt för att sitta still alltför länge. Vad jag menar är att det alltid är så mycket som det ska fixas med och är man själv så blir det mycket på ens egen lott. Är så van vid det nu att nu i lördags när jag skulle umgås (förfesta) med mina vänner hade väldigt svårt för att bara sitta still och koppla av fullt ut. Hoppas jag kan komma tillbaka till hur det var innan missionen snabbt sen när Patrik har kommit hem, för hålla på så här orkar i varje fall inte jag hur länge som helst. Om man sätter min längtan och stress/press i proportion till hur människor har det i Somalia så då kan jag faktiskt stå ut lite längre utan Patrik hos mig. Läste på Försvarsmaktens hemsida idag att vart 6 barn är rejält undernärd och det är den högsta siffran i hela världen för barn och svält.