Berg och dalbana är en bra beskrivning för mina känslor denna period som fibromylgin är sämre. Tänk, när jag är "frisk" så har jag så mycket bättre självförtroende men när jag blir sämre så sjunker självförtroendet snabbt.

Hur gör ni andra som lever med kroniska sjukdomar som går i skov för att det inte ska trycka ner er ?

Livet snurrar på och Patrik, min man är på sin andra vecka nu med utbildning i Karlskrona inför missionen med HMS Carlskrona. Så det innebär att jag numera är ensam hemma i veckorna och det har gått bra hittills. Nu har det i och för sig inte pågått så länge men skönt att han kommer hem varje helg ända tills det är dags att kasta loss. Fast man kan aldrig veta om det blir att han blir kvar i Carlskrona någon eller några helger men så är det att ha Försvarsmakten som arbetsgivare.

Jobbade hemifrån idag, vilket är ett privilegium att få göra och gynnar min återhämtning från skov med fibromyalgin bra. Trots att jag inte orkar så mycket just nu så tog jag en liten lunchpromenad idag med vår hund Ebba på stubbåkern. Gick lungt och det var så skönt med kall luft, solstrålar mot ansiktet och lite snö på marken. Det är verkligen en skatt och ett tillfälligt paradis att göra sådana här saker :-)

Imorgon kör jag till jobbet igen och får köra en omväg pga den omfattande olyckan som skett vid Åstorp på Tranarpsbron. Usch, så tragiskt för alla som drabbats idag. Den sträckan som jag kör på motorvägen, från Hyllinge till Örkelljunga skiftar på vintern snabbt i väglag och sikt så det blir nästan alltid att jag kör saktare ungefär från där olyckan skett och avfarten till Örkelljunga. Givetvis tvärtom på hemvägen men jag kan erkänna att jag nog haft tur hittills, eller haft en skyddsängel som vakat över mig. För ibland har det kommit blixthalka som jag lyckats klara ut.

Vårt hus från stubbåkern

Vy från lunchpromenaden

En stubbåker är också vacker ;)

    Lite bilder från trädgården