Någon måste ha manipulerat med min besöksstatistik för så populär brukar min blogg inte vara så att den till och med hamnar på topplistan. Hade, enligt statistiken 87 besökare igår, slutsatsen jag kan dra av det är antingen enligt ovan eller så är det mat man ska skriva om. Men där kommer jag göra er besvikna för idag gör jag en återblick över Patriks och mitt liv tillsammans hittillls. Ingen tråkig historia om då hände det och då var det sämre, eller då var det så himla rosenrött i våra liv. Jag kan tänka mig att det liv vi har och det vi haft inte skiljer så väldigt mycket från hur andra människor har det.

Posera kunde vi inte i varje fall, Patriks pappa tog våra bröllopsbilder. Vi sitter på stranden i Landskrona där det klickade till mellan oss för första gången 

Dvs. inga meningsskiljaktigheter, allting bara flyter på helt smärtfritt, sex minst en gång om dagen och att båda alltid är på samma sugennivå, ett jämnt kassaflöde (in, inte ut) inga sjukdomar, ja listan kan göras hur lång som helst. Ni blir lite avundsjuka nu över hur fantastiskt vårat liv är tillsammans va?  Jag hoppas att ni förstod och kände hur ironin lyste igenom.

Vi gifte oss (här måste jag hämta ringen, alltid lika dålig på att komma ihåg exakt på dagen) 2002-07-30. Skulle haft Patrik vid min sida nu så hade han rabblat det utantill. Det var inget flådigt bröllop mestadels beroende på pengabrist men kärleken finns där ändå oavsett pengar eller inte. Gifte oss borgerligt i Helsingborgs rådhus på en tisdag eftersom det var den dagen vi blev ihop 1999 och förlovade oss 2000. Så egentligen borde jag komma ihåg datumet då det är samma men bara andra år! De närmaste var med denna dag sen hade vi fest hemma på logen till helgen för cirka 50 personer, som jag lagade mat till. Festen blev precis enligt vår smak och vi hade väldigt roligt.

Patrik både nyrakad och nyklippt, och i slips! Det händer inte ofta, inget av det alltså! 

Jag som kelar med mamma och pappas hund Konjak (hoppas du sover gott och har det bra i hundhimlen nu) Obs, den snygga solbrännan efter mina brottarlinnen och här vägde jag 10 kilo mer än nu. Brukar det inte vara tvärtom att man ökar i vikt desto äldre man blir?   

Varför denna tillbakablick? Jo, min man Patrik åker snart iväg på sin mission, den 13 mars och blir borta länge. Han kommer troligtvis hem i två omgångar på permission men längtan kommer att bli jobbig. Jag kan inte låta bli att fundera över varför man utsätter sitt förhållande för sådana påfrestningar. Vi var överrens om detta innan han sökte tjänsten men nu är jag nog inte lika pigg på det. Jag är envis också och har man påbörjat något får man avsluta det också.

Som ni ser framför allt på Tyra så är det några år sedan, åtta år. Så stiliga vi var allihopa och fint väder hade vi också. Mamma, pappa, svärmor och svärfar lurade iväg oss efter bröllopet till Trollenäs slott och hade en underbar picknick där (som vanligt ska jag hjälpa den som tar fotot, vilket ni ser på min mun. - tryck där, eller gör så där)     

Nu hoppas jag verkligen att det här inlägget äntligen kommer iväg som det ska, har blivit utslängd från bloggen ett antal gånger nu. Skitirriterande  Sedan dom började göra om en massa på bloggen har det börjat strula. Håller det på så här kommer jag defintivt byta bloggställe! Nu över till annat.

Kommentar från mig strax innan Patrik skulle hoppa ur bilen och ta tåget till Karlskrona ikväll: jag mår illa, så mycket vill jag att du inte åker iväg.  Men inte ens det hjälpte, han åkte ändå, suck!

Helgen har varit som den brukar men tänkte inte tråka er med bilder där vi sågar, målar eller skruvar. Utan byter fokus till en utav livets stora njutningstillfällen, nämligen mat. Eller vad trodde ni, att det skulle komma bilder på övningar utan kläder… Nej, vet ni vad!

Söndagsmiddagen började med brödbak av både glutenfritt och vanligt mjöl

Blomkålssoppa på gång och nybakta brödet på avsvalning, luktade supergott i helt huset 

Våran söndagsmiddag och det var lika gott som det ser ut. Tyra kunde knappt vänta tills jag fotat färdigt för hon var så hungrig. Hade bara ätit sen frukost, så går det när man festar hela natten! Patrik tyckte i och för sig inte om soppan men han gillar ingen soppa överhuvudtaget.

Idag var ingen bra dag att vara biståndshandläggare på, skäll lite överallt ifrån idag tyckte jag. Men så är det och det är väldigt svårt att göra alla nöjda och glada i detta yrket, eftersom den det gäller vill en sak och anhöriga ofta vill en annan sak. Men de gånger som man får höra att man gör något bra värmer oerhört mycket och det är tur att jag har så bra arbetskamrater och så fina vyer runt mig när jag ska åka till någon på hembesök.

Hembesök mitt ute i skogen, fick nästan bli lotsad dit över telefon!

Tur att jag inte fick möte, särskilt när det var en del backar och jag var tvungen att ha lite fart för att komma upp, lite halt idag.   

Som ni kan se av bilderna kommer vi inte ifrån renoveringen av huset och det verkar aldrig ta slut heller!

   Samarbeta får man göra mycket under en renovering och det kanske inte alltid fungerar så bra. Patrik och jag sågar ut för en eldosa på panelen, vilket vi fick göra om ett antal gånger innan den passade.

    Jag sågar till panelen som ska sitta på kattvindarna. Tänk att jag fär låna Patriks leksaker!

För den observanta kan ni se att renoveringen har pågått ett tag. När köptes denna färgburk? 

Patrik fixar med OSB-skivorna och denna var relativt enkel att sätta dit men vissa...kan dra åt....eller så har man ett hus som är rakt överallt! 

I mån av tid och ork fixar jag lite på ovanvåningen i veckorna, under tiden som Patrik är i Karlskrona. Skruvar fast panelen på kattvindarna.

Jag vill inte

Vill inte

att du ska gå

ska gå återigen

Lämna mig inte ensam

inte ensam med min vånda

min vånda av att min själ ska förtvinas

Står här nu så förtvivlat ledsen , med en känsla av att mitt hjärta är på väg mot avgrunden

mot avgrunden utan skyddsnät

Vill inte

Lämna mig inte 

Denna vinter har det varit mycket is i hamnen som har gjort att vi har haft lite problem att komma ut och in till kajen.

Här en bogserbåt som kör itu isen i hamnen så vi lättare ska komma ut .

Annars har det mest varit olika övningar med helikoptern.

Olika fast sättningsmetoder för lång förvaring och kortare förvaring på plattan.

Men även sjukvårdsövningar med hur man tar ut och tar om hand om piloten på bästa sätt.

Så här ser vår utrustning (det är inte Patrik på bilden) ut som vi har just nu men den ska vi förhoppningsvis inte ha nere i Adenviken för den är ganska varm, och om man ska stå i solen när det är 30 grader varmt så tar det inte så lång tid innan värmen tar ut sin rätt. Det är en kombinerad överlevnadsdräkt med en rökdyksdräkt. Så den tål dels värme men är samtidigt vattentät och har inbyggd flytväst. Vi får se hur den nya dräkten ser ut när den kommer, om den kommer i värsta fall får vi använda det som vi har.

Men så klart är det inte bara vi som övat på helikopterplattan utan alla har övat på sina tjänster som t.ex artilleristerna har skjutit en massa med kanonerna och våra olika kulsprutor. Vi har samtidigt haft flera övningar för skyddstjänsten ombord, hur vi ska göra vid brand eller vatteninträngning .

Vid tangenterna Patrik

Veckan har hittills gått fort och jag har inte alls hunnit med att skriva utredningar och ta beslut som jag hade tänkt mig. Jag och datorn kommer inte överrens än, dvs. programmet vi jobbar i, Treserva men snart har jag väl lärt mig det. Annars har det varit lugnt på snöfronten, skönt och bra för min rygg då den inte hade pallat mycket mer skottning. Nu börjar det vara ljust ute när man kommer hem på eftermiddagarna och det tycker jag väldigt mycket om. Patrik har hört av sig med ett SMS denna vecka så jag gissar att han har fullt upp. I och för sig har jag inte heller varit så aktiv med att höra av mig men det känns lite lönlöst då jag inte vet när han har täckning heller inte. För det mesta har han ingen täckning så det är bättre att han hör av sig när han kan.

  Solnedgång sedd från köksträdgården

Tulpaner som Tyra köpt idag

Söta Ebba med en inte lika söt bakgrund på ovanvåningen

Valla håller sig mest lugn nu för tiden i sin favoritfåtölj    

Det händer inte så mycket nytt på Patrik-fronten numera. I början var det mycket nytt att lära sig och öva på men nu har det lugnat sig lite. Förra veckan fick Patrik rimfrost både här och där då han var ute om dagarna på däck och övade helikopterlandningar med fastsurrning och förberedelser inför helikopterstarter. Den här veckan blir det också mycket sådana övningar fast på kvällstid istället.  Det ser ut som att Patrik blir mindre och mindre för varje vecka som han kommer hem från Karlskrona. Tränar väldigt mycket mot hur det var innan han blev militär men han säger att det inte syns något på vågen numera, men jag ser det tydligt i hans ansikte.

Jag har utnyttjat snön i massor under tre dagar, åkt skidor och det är bland det bästa jag vet. Så underbart att svischa fram på snön och röra på fläsket lite, och stanna och fotografera lite här och där längs med spåret.  Vilket ni kan se av nedanstående bilder!

Nere i får/kohagen

Mina favortiträd!

Ett bo för harar

Här måste jag krypa mellan taggtråden för att komma hemåt igen

Starr i närbild

Så vackert när snön är så orörd 

  Tyra och jag hemma från första skidturen

    Vårat ställe

Jag på väg mot nya spår 

Patrik hjälper till med maten och det händer inte varje dag och då blir man så här glad som på nedanstående bild. Lite kärlek i köket behövs alltid<3 (får nog börja med hårnät på Patrik)