Tänk att trots att vi varit ett par i över 10 år nu och gifta 8 år så pirrar det som bara den i magen när jag tänker på att Patrik kommer hem snart! Häromdagen var det ett reportage om Somalia, piratjakter och HMS Carlskrona på Aktuellt. När jag såg bilder på båten tänkte jag att där är min man just nu och jag är någon helt annanstans. Dessa sekundersbilder fick mig att verkligen sakna honom otroligt mycket. Det är faktiskt bättre att inte höra något om HMS Carlskrona överhuvudtaget för då slipper min mage både saknas-pirret och längtans-pirret. Det är bättre med att bara ha kärleks-pirret inom sig för det är en mycket skönare känsla!

Lite mys och kärleksbilder på oss, den ena tagen samma dag som HMS Carlskrona skulle kasta loss och den andra kvällen innan när vi käkar ute i Karlshamn. (och dessa bilder gjorde kärleks-pirret ännu större)  

Var ensam igår kväll eftersom Tyra skulle ha filmmaraton hos sin kompis och sova över där. Det var inte så kul att var ensam, även om jag pysslade med allt möjligt. Men sen att sitta vid teven själv och softa lite innan läggdags alldeles själv är inte kul. Har full förståelse för alla äldre som jag träffar om dagarna i jobbet som känner sig ensamma. Kan säga att jag är rejält cynisk över att bli äldre och det vill jag absolut inte bli! Hur ska det gå till? Att förhindra alltså? Tyvärr så ser jag oftast baksidan av att bli äldre med ensamhet och krämpor, sen hamnar man på ”hemmet” på 20 kvm. Och i den lyan rums inte mycket av ens saker som man samlat på sig under en hel livstid. Nej, måtte jag få ha hälsan och kunna leva hemma i min egen bostad tills jag dör!