Jag kan väl aldrig vara mamma till en 18-åring? Det får ju mig att låta så gammal! Men det är som man säger "man känner sig inte äldre än vad gör sig". Tänk så mycket som hänt under alla dessa 18 år, bra och dåligt. Hade jag inte haft Tyra hade mitt liv troligen inte varit så rikt. Tyra har gett mig så mycket och ger mig fortfarande mycket vilket gör att jag utvecklas i min mammaroll men också som person överhuvudtaget.

Nu när 18 år gott är det väl dags att få ett slags kvitto på att man trots allt inte varit en så tokig mamma. Jag tycker faktiskt att jag kan klappa mig själv på ryggen och säga att jag gjort ett bra jobb. Mitt mål är/var att uppfostra Tyra till en självständig stark människa och tänkt att jag har henne bara till låns under en del av mitt liv. Tänk att hon är en del av mig som vandrar vidare på sin stig i livet! Så på sätt och vis får jag följa med henne ändå!

Ebba som ligger uttråkad under lite plåt i logen när Tyra och jag röjde där för några veckor sen

Här upp hamnar man när man (läs jag) inte kan kasta Ebbas boll på gräset istället för på veden. Men å andra sidan om jag inte gjort det hade jag inte fått se denna fantastiska utsikt!