<3 När du är borta under veckorna känns mitt liv här hemma utan dig konstigt, som att något saknas. Du finns inte där när jag behöver få prata eller bara ta en kram eller få kramar av dig, älskade. Inser hur mycket vi egentligen brukar prata med varandra strax innan vi somnar. Vem ska lyssna på mig när jag behöver gå igenom vad som hänt under dagen? Att prata med varandra över telefonen blir bara tråkigt i längden för jag vill se ögonen och kroppsspråket hos dig. Jag har ingen att retas med eller be om hjälp med olika saker. Tänk att jag känner så här redan, du har bara varit borta under två veckor så jag undrar hur detta äventyr kommer att sluta. Om jag känner mig själv rätt kommer jag tyvärr vänja mig vid detta liv som kommer innebära tre fasförändringar, den första pågår nu med att du kommer hem på helgerna, den andra blir då du seglar ner till Adenviken och blir borta cirka sex månader och den sista kommer att vara när du kommer hem igen. Det jag vet innan alla dessa faser är att det kommer vara tufft emellanåt och längtansfullt, när du kommit hem igen ska vi vänja oss vid varandra igen och jag kommer säkert bli irriterad trots att det enda jag säkert önskat mig ibland var att du skulle komma hem.  Med andra ord, jag älskar dig!<3