Jag är en sådan människa som tänker mycket och även tänker på vad som skulle kunna hända, eller om jag kommer klara av vissa saker när Patrik kommer vara borta på missionen.

Ni som har följt bloggen vet att vår äldsta hund börjar bli riktigt dålig i bakvagnen. Igår försökte hon sig på att ta sig upp i trappan inomhus vilket resulterade i att hon kasade bakåt nästan ända uppifrån med buller och bång. För er som undrar klarade hon det hela bra och pep inte en enda gång. Hon stannade på bottenplan hela natten, vi får se om hon försöker igen ikväll sen när vi ska gå och lägga oss. Vad har detta att göra med Patriks seglats till varmare länder att göra? Jo, Valla kommer att avlivas troligen under Patriks bortovaro, hemma på gården eftersom hon blir alldeles för stressad vid veterinärbesök. En avlivad hund väger betydligt mer än en levandes och vi har tänkt begrava henne på tomten någonstans. Kommer Tyra och jag fixa att först gräva gropen som hon ska ligga i och sedan bära henne till den gropen? För att inte tala om den jobbiga och smärtsamma upplevelsen av att vara den som tar beslutet att nu är det dags att avliva Valla nu.  

Valla i sin favoritfåtölj, i och för sig det enda som hundarna får vara i. Casper ligger under och vilar lite han också. Tror ni Valla fällde lite hår när bilden togs?  

Detta vedmonster till panna är också något jag måste ta itu med, dels ska den stängas av inför sommaren på vissa knappar och spakar. Ni märker hur väl bevandrad jag är med termerna inom pannbranschen!  Så ni kanske redan nu förstår att det kan bli ett stort problem för mig. Men att stänga inför sommaren är nog det minsta bekymret, utan det blir värre när skiten ska igång igen till hösten. För då ska det sotas, är höjdrädd… behöver jag säga mer och så ska rätt knappar och spakar tryckas på. Skulle ni höra en STOR smäll typ en mini big bang så är det bara jag som tröttnat på pannan. Inte att det kanske kan vara så att jag gjort något fel när jag eldar första gången efter uppehållet. (jag har inte gjort något) Undras om Patrik skulle tro på mig om jag skyller på någon annan?

Det är den röda bilen i mitten som förhoppningsvis kommer hålla under Patriks misson. Den blålila är Patriks ungkarlsleksak från innan vi träffades och den vita är Patriks firmabil. Valla spanar efter någon som gått uppför trappan till gästrummet. 

Visst skulle jag kunna göra denna lista oändligt lång då mycket kan hända med allt möjligt. Men en sådan tänkare är jag inte att jag grunnar på varenda liten detalj redan nu utan jag får helt enkelt ta det när det kommer istället. Fast bilen är en viktig grej som bara alltid måste fungera och det var ett tag som jag själv höll på med min egen bil Jettan så det känns som jag kommit ifrån det nu. Jag hoppas att bilen kommer höra mina bilböner dagligen och helt enkelt bestämmer sig för att hålla. Fast det stundar en besiktning när Patrik är borta och den brukar aldrig klara den utan en ombesiktning och ombesiktning innebär att något måste åtgärdas. Jag får helt enkelt hoppas på en manlig besiktningsman och att jag är slimmad och vältränad med snygga kläder (läs sexiga) så ska det nog gå hem. Eller så har jag haft mina glansdagar, kanske dags att skicka någon yngre istället!

Det blir definitivt inga barn gjorda under Patriks mission och skulle det bli det så har jag verkligen skitit i det blå skåpet. Skämt å sido så kommer hans resa bli ett avbräck i våra försök att skaffa barn. Vi har nu försökt ett tag och jag blir alltid lika besviken varje månad när det visar sig att det inte blev något denna gången heller. Varken Patrik eller jag blir yngre och vi ska ju orka med en liten också.

Livet är fullt av överraskningar och det är kanske en himla tur att man inte vet vad som komma skall. Så nu får vi kasta loss och hänga med i de vågor och bränningar som kommer möta oss under detta äventyr.