Nedräkning pågår nu från den gamla arbetsplatsen i Höganäs till den nya i Örkelljunga. Fick reda på det igår eftermiddag över telefon att tjänsten var min om jag ville ha den. Istället för att svara givetvis och vad kul, tack så mycket så började jag babbla en massa om min gamla arbetsplats. Om ditten och datten så till slut fick nya chefen fråga mig om de skulle ringa till någon annan om tjänsten. Då vakande jag upp och sa att jag ville ha tjänsten.

Min gamla chef hade precis ringt och talat om att det hade blivit lite förändringar vilket innebar en ökning av mitt gamla arbete cirka 25 %. Jag hade bara det i huvudet och hur jag skulle planera det osv. Tur man inte uppträdde så på intervjun i varje fall. Ärthjärna, eller vad?

Det var så skönt att höra när min nya chef sa att han skulle ordna med ett anställningsbevis från den 1 februari till den sista december 2010. Ville bara skrika Ronjas vårskri men fick lägga band på mig. Gå från timvik till detta känns som en stor vinst.Tur ni inte såg glädjedansen sen när vi lagt på!

Idag gratulerade alla mig på gamla jobbet och gav mig kramar, även om det var med visst vemod. Som det är just nu finns det inga vikarier att tillgå men det löser sig nog rätt så snabbt. Tänk att jag jobbat här sedan sommaren 2008. Gissa om man utvecklats som biståndshandläggare sedan dess (eller kanske inte). Jag kommer att sakna mina arbetskamrater i Höganäs kommun och ett visst vemod finns hos mig också. Men när man väl har börjat med det nya så kommer vemodet troligtvis försvinna mer och mer. Fast jag kanske kommer jobba en dag/vecka i Höganäs då tjänsten i Örkelljunga är på 80 %. Så inte blir de av med mig så lätt inte!

Lite gladare än så här blev jag faktiskt av det nya jobbet!