Det var verkligen inte kul att prata med Patrik på telefon igår kväll. Jag fick liksom en klump i halsen   och blev arg och irriterad på honom. Först och främst tyckte jag väl att han kunde ha prioriterat mig istället för att sitta och dricka öl   efter maten. De åt en sen middag igår eftersom de kom fram till Halmstad sent på kvällen.  Men under samtalets gång insåg jag att det var för att jag saknade honom så   och ville helt enkelt inte fortsätta att prata med någon som får mig att känna så.  I princip så la jag nästan på luren i örat på honom, det kändes i varje fall så. Jag hade sett fram emot ett givande samtal om allt och ingenting men det sket sig rejält. Dessutom när jag i varje fall blir så här slängde jag väl ur mig något anklagande och det blev; ”det känns som om att jag alltid stör dig när jag ringer”. Patrik påstod att han tyckte att det var så med mig också.  Vad ska man säga, att kommunicera över telefonen är nog varken Patriks eller min grej. Tur att han kommer hem imorgon kväll så vi får prata live med varandra istället