Vad ska man säga! Det är väl försent att ångra sig nu! Det börjar verkligen sjunka in att Patrik verkligen åker iväg om en vecka. Jag är ju inte så dum att jag inte fattat det innan men nu är det på allvar och nu kommer allting vila på min axlar. Menar allting som ska fixas med hemma och skötas under tiden som Patrik är på missionen. Bara som en sådan sak för mig i varje fall, hur man sätter på kompressorn och vilka kranar som ska öppnas osv, det är en byggkompressor så det är ingen vanlig liten sak. Måste använda den varje gång traktorn ska användas då vi har pyspunka på ena bakdäcket. Patrik har fixat med dessa grejer innan, vi har haft det ganska så manligt respektive kvinnligt uppdelat i vårat hem vad gäller sysslorna. Var en har gjort det den är bäst på helt enkelt. Förutom alla praktiska saker kommer saknaden vara jobbig emellanåt.

En stor trygghet för mig är det nätverk som vi har runtomkring oss som kommer ställa upp om det händer något. Både släkt, vänner och Patriks arbetsgivare finns som stöd. Det känns oerhört bra att veta.

Idag har vi verkligen travat in massor av ved i pannrummet, cirka 8 kubik och det kommer förhoppningsvis räcka 6-8 veckor, beror givetvis på vädret. Har aldrig varit så mycket ved i pannrummet förrut! Så skönt för mig att slippa tänka på att köra in ved den närmaste tiden

Innan veden kunde köras in måste vi ta av presseningen och den var fylld med fryset vatten, Patrik in action

Jag sotade skorstenen till pannan själv idag och detta gör jag trots att jag är väldigt höjdrädd. Men jag måste göra det för vem ska annars göra det när Patrik är borta