Under förra veckan fick Patrik reda på att han kunde vara ledig fredag eftermiddag fram till 6.00 på lördagsmorgon. Så då bestämde vi oss för att mötas halvvägs så att man inte skulle behöva gå upp ännu tidigare än vad vi gjorde på lördagsmorgon. Helt perfekt att låna mamma och pappas sommarhus i Norje Boke över natten. Jag slutade jobbet tidigare och det mesta hade vi packat kvällen innan, in med hund, Tyra och packningen i bilen och hämta svärmor i Landskrona. Patrik tog tåg till Karlshamn och där fick han vänta 45 min på oss. Käkade i Karlshamn innan vi körde till Norje Boke och var i sommarhuset vid 8 på kvällen, som var råkall med en temperatur på 7 grader innan vi började elda och satte på golvvärmen. När vi gick och la oss var det 13 grader i varje fall. Tyra hade bakat kladdkaka och Patriks mamma Raija hade med sig memma, en finsk dessert. Så där stod vi i köket runt köks-halvön med jackor och skor eller tofflor på och fikade, sitta ville man inte göra i den kylan. Eller så satt man nästan på den gamla vedspisen i köket, i varje fall jag som annars är väldigt frysen av mig, ni kan tänka er hur det var för mig i denna kyla. Patrik fick sin första present inför avresan från oss som ni kan se på bilden nedan. Han tyckte verkligen om den men den kanske inte är reglementsenlig men det struntar jag i. Mitt i allvaret som hans uppdrag innebär måste man få ha lite skoj också.

Patrik ska ha den som draperi till sin säng, dels för att inte störa de andra i hytten eller bli störd om någon har läslampan på. Tyra har klippt ut det mesta och limmat på, jag sydde draperiet.

Patriks och min sista natt tillsammans innan missionen var väldigt romantisk…..kunde ha varit i varje fall men kylan var jobbig. Han gick och la sig i bara t-shirt och jag i följande:

Långkalsonger, mysbyxor, 2 par strumpor, t-shirt, nattlinne och tjock tröja.

Patrik tyckte jag var så sexig! Dessutom hade vi fyra täcken över oss men vi somnade i varje fall tätt intill varandra men det var nog mest för att få värme av varandra. Inte för att vi skulle sakna varandra och det var sista natten under 3,5 månad till hans första permission. Kan säga att jag vaknade mitt i natten och svettades, det trodde jag inte att jag skulle göra i 13 graders kyla, det var bara att ta av sig ett lager, hade lite att ta av!

Tyra i Patriks mössa, sitter och värmer sig vid vedspisen i mamma och pappas sommarhus  

Gick upp 4 på lördagen och körde till Karlskrona, fast Patrik fick fixa med bilen innan vi kunde köra, visade sig att jag kört sönder spoilern fram på bilen när jag körde in till sommarhuset för att parkera. Lite mer snö där än hemma, han fick något sånär ordning på den men jag måste till bilverkstaden och fixa den framöver. Kom fram till hamnen 10 minuter innan han började vilket var klockan 6.00 så Tyra, Raija, Ebba och jag åkte ner till vattnet och såg en väldigt vacker soluppgång medans vi åt frukost i bilen. Hade tagit med oss kylväska med godsaker i och tevatten. Efter det var det dags att tanka bilen också och leta upp en toalett någonstans.

Vår frukostutsikt från bilen i Karlskrona

I Amiralitetskyrkan, den där Rosenbom står utanför så jag fick lite flashbacks när vi gick in i kyrkan. Om ni inte vet hur vi ser ut vid detta laget så är det Patrik och jag på bild.  

Gudstjänsten skulle ha börjat 8 enligt tidigare information på anhörigdagen men det visade sig att det var 8.30 istället. Det var bara att vänta ut tiden, fick faktiskt ha Patrik bredvid mig i kyrkan vilket vi inte trodde från början. De marscherade upp från båten till Amiralitetskyrkan vilket vi missade eftersom vi redan var bänkade i kyrkan. Gudstjänsten i kyrkan var bra med lagom religion och allvar, fin musik spelades och den stundande avfärden blev mer och mer påtaglig. Vissa grät redan i kyrkan vilket jag också var nära att göra.

Prästen som ska följa med på båten

Sen efter gudstjänsten gick vi ner till HMS Carlskrona där det serverades anhörigfika under en timma, jag fick se båten en gång till. Eftersom Tyra och Raija inte sett den visade Patrik runt dem och jag hängde på. Men det första vi gjorde var att gå till gymmet på båten, gjorde ett träningspass, nej, det var faktiskt toaletten som hägrade där. Utan underdrifter kan jag säga att det var fullt av folk på båten, fler än på anhörigdagen så i mässen var det kö till bullarna. Alla tog hänsyn till varandra och fick vänta på sin tur om någon eller några redan gick i trapporna. Det är inte direkt trappor á la slottsvariant på båten så man kan inte mötas i dem. Kunde de inte ha tänkt på det när de byggde båten, jag bara undrar? Vi stod och hängde på båten ett tag innan de ropade i högtalarna att det var dags för debarkering (tror att det var så de sa). Jag hängde visserligen mest på Patrik och klumpen i magen växte fort som attan. Vi gick av båten och Patrik följde med en stund på land men senast 10.40 var han tvungen att gå ombord igen. Kan inte säga att det var ett harmoniskt farväl inom mig, mådde illa, frös, ågren och ångest samtidigt. Men jag visade inte detta så mycket då jag ville att Patrik inte skulle känna sig alltför ledsen av att se hur jag mådde egentligen. Visserligen kan han säkert genomskåda mig, men i varje fall. Mycket pussar/kyssar och kramar blev det.

För den som undrar så har Patrik INTE klippt håret utan han har satt upp det i en tofs dagen till ära

Patrik vid HMS Carlskrona som numera heter P 04 

På kajen stod vi anhöriga och väntade på att deras son/dotter/partner mm skulle komma ut på däck. De marscherade ut och stod så fint och sökte ögonkontakt med sina anhöriga. Marinens musikkår paraderad en bit och stod sen still och spelade under tiden. Efter ett tag kom orden ”alle man vinka” och alla på båten började vinka till oss samtidigt som båten började röra på sig. Jag ville dels hoppa i och simma efter Patrik och dels bara dra därifrån omedelbart, allting blev bara för skitjobbigt. Efter båten följde en korvett, HMS Stockholm , bogserbåt och en helikopter, dessutom sprutade en länspump vatten lite längre bort för att lyckönska färden. Det var en fin ceremoni och vi försökte följa båten så länge som möjligt, gick ner där vi åt frukost tidigare och såg HMS Carlskrona runda en ö på väg ut ur hamnen. Till slut såg vi bara skorstenar och antenner på båten.

Uppställning på HMS Karlskrona strax innan avfärd, Patrik står 7 man från båda sidor, alltså i mitten

Nu är stundens allvar kommen (försökte mig på telepati här men han hoppade inte överbord för att kunna stanna kvar hos mig)

"Alle man vink"

Som ni ser hade vi underbart väder

Nu har HMS Carlskrona vänt på sig, lite jobbigt annars att behöva köra baklänges till Adenviken, och manskapet har gått till den andra sidan på båten. Fortfarande gällde "alle man vink"

Korvetten HMS Stockholm, bogserbåten, helikoptern och länspumpen som visade sina lyckönskningar för HMS Carlskronas uppdrag och avfärd   

HMS Carlskrona en bit från kajen och separationsångesten kändes bättre av att se Patrik ändå längre ifrån mig (ironi)