Patrik får uppleva en massa nytt, spännande och roliga saker, medans en annan får slita för att få vardagen att gå ihop. Jag vet inte hur ni andra har i er vardag men min är inte alltid så ny, spännande och rolig. Visst livet blir till vad man gör det och väljer att se/göra men det snurrar på så fort att man inte alltid hinner välja inställning. Det är mycket lättare att vara avundsjuk på andra än att jobba med sin egen inställning, så just nu väljer jag att vara avundsjuk på Patrik istället, ett litet tag i varje fall.

Några bilder på mig så Patrik fattar vilken pingla han har lämnat där hemma i Sverige. Denna är runt 1998 då jag rakade skallen, men det hade växt ut lite på denna bild.

Fast jag hade nog en rätt så skiftande inställning till hundbajsplockandet idag det var både roligt och spännande och tråkigt och ledsamt. Roligt för att det blir så fint när det är gjort och spännande blir det när man hittar en aluminiumhållare till värmeljus precis vid en tolle och under en annan tolle en liten reklambroschyr på 4*4 cm . Om de båda sakerna varit i Ebbas mage (det är alltid hon som äter konstiga saker) vet jag inte men det vore inte omöjligt. Ledsamt var det när det var Vallas sista tollar som rensades från denna tomt för all evig framtid (tänk att jag skulle sakna det) och tråkigt för det tog aldrig slut, tömde hink på hink på hink på den gamla gödselhögen. Fast med allt detta bajs så blev det väl en ny gödselhög. Nog om skitsnack i dubbel bemärkelse!

Morgon i vårt första boende tillsammans i Landskrona 1999 

Jag vill bli i av med mina jobbiga känslor när det gäller Patriks resa och att han är långt bort från mig. Ni vet den där känslan när man är jättekär men då det i början av ett förhållande fortfarande är lite osäkert. Vad menade han nu, varför tittar han på mig så där och vad sa han egentligen. När man lägger in allt för mycket i varje ord och rörelse. Fast riktigt så är det inte men lite grann, fjärilarna finns där i magen men de gör mig illamående istället för det där härliga nykärspirret. Jag har säkert skrivit om det tidigare men jag fattar inte varför jag har så jobbigt med att han är iväg. Denna helg är nästan lika svår som förra helgen med separationsångesten. Men jag kanske kan glädjas åt att det lagom har lagt sig tills han är hemma igen i vecka 23. Sen vill jag inte alltid att han ska veta hur jag känner då jag tycker att jag har ett ansvar att Patriks resa blir bra, och det blir den inte av att jag trugar på honom min separationsångest. Men jag är så dålig på att låtsas inför honom.

På utflykt någonstans i Skåne i början av vårt förhållande 1999