Det var verkligen inte kul att prata med Patrik på telefon igår kväll. Jag fick liksom en klump i halsen   och blev arg och irriterad på honom. Först och främst tyckte jag väl att han kunde ha prioriterat mig istället för att sitta och dricka öl   efter maten. De åt en sen middag igår eftersom de kom fram till Halmstad sent på kvällen.  Men under samtalets gång insåg jag att det var för att jag saknade honom så   och ville helt enkelt inte fortsätta att prata med någon som får mig att känna så.  I princip så la jag nästan på luren i örat på honom, det kändes i varje fall så. Jag hade sett fram emot ett givande samtal om allt och ingenting men det sket sig rejält. Dessutom när jag i varje fall blir så här slängde jag väl ur mig något anklagande och det blev; ”det känns som om att jag alltid stör dig när jag ringer”. Patrik påstod att han tyckte att det var så med mig också.  Vad ska man säga, att kommunicera över telefonen är nog varken Patriks eller min grej. Tur att han kommer hem imorgon kväll så vi får prata live med varandra istället   

Nu när det börjar bli ljusare ute så kommer de som vanligt. Känslorna om hopp och att våren kommer ännu en gång på besök. Under de allra kallaste och blåsigaste dagarna har jag tvekat och funderat på om det verkligen ligger och gömmer sig en vår någonstans. För några veckor sedan kom min Bibel, dvs. Impectas frökatalog och numera är det bilder på varenda sort som de säljer frön till. Det är rena porrtidningen för mig! Vet att jag skrev i årskrönikan att det troligen inte blir ett köksträdgårdsår med en massa olika växter och blommor. Men nu när ljuset kommer åker alla tankar bort om en säsong utan att odla lite.

Lite vårbilder för att spä på längtan dit lite mer! 

Apropå mitt förra inlägg som hemlig agent var det några som undrade över hur det stod till med det mentala hos mig. Men hur kul är det att läsa en blogg som det står så här i: Dammsög, sotade pannan, duschade, var på massage, hämtade Tyra, lagade middag mm. Inte särskilt spännande va? Så varför inte spetsa till sin vardag med anekdoter från en gräsänkas/hemlig agents upplevelser.

Den övre bilden är så mycket vår för mig, Casper, våran katt ligger och sol-lapar sig och korgen med fröer är full av förväntan och drömmar som ska ner i jorden. Den nedre bilden är hur det kan se ut i köksträdgården mitt i odlingssäsongen.

Patrik kommer hem på fredag och åker inte iväg förrän på måndag kväll. Just nu är han i Halmstad på en två dagars utbildning och åker direkt därifrån och hem sen. Det är lite bökigt att få tag på honom nu då han har sin koj under vattenlinjen. Mobilerna har ingen täckning där så klart, och ringa honom på kvällen och snacka lite är bara att glömma.  Vilket jag saknar en del, men Patrik ringer när han är uppe på däck. Allt blir lättare att bära nu när våren är på ingång<3

Fötterna får sig en omgång medans jag skriver detta inlägg, testar zonterapi med en piggboll för hemmabruk. Får se om det ger något resultat!  

Som fru till en man som lever ett liv som sjöman just nu kan jag inte vara sämre än det, och har därför tagit på mig rollen som agent. Säger inte vem jag jobbar för men det är en väldigt speciell och unik avdelning som har uppdrag för gräsänkor. Jag har stridit mot de alltid lika smygande och mystiskt återkommande dammtussarna. Denna gång vann jag, eller jag har i varje fall övertaget i några dagar tills de kommer smygandes igen. Under min andra stora kamp idag fick jag bli hemlig agent som sotare för att inte vedmonstret skulle äta upp mig. Man måste liksom lirka lite med pannan och hålla på och dutta med sotning och sådant tjafs med jämna mellanrum. Som hemlig agent har jag den stora förmånen att byta förklädnad då och då och alldeles strax åker taxiuniformen på då Tyra ska hämtas från busshållplatsen, det ligger säkert ett dolt budskap gömt i bussens nummer. Får se om jag lyckas knäcka den koden den här gången, har inte lyckats de andra gångerna.  Efter taxikörandet är det en annan roll som tar över och det är förberedelserna av att laga mat med gift i men som mottagaren inte kommer märka av förens det är försent… Nej, nu måste jag återgå till det hektiska livet som hemlig agent, over and out!

PS Sätter inte in någon bild på mig själv då jag numera är hemlig agent DS

När man ha en sådan här dammsugare till vapen under damtuss-striderna, går man vinnande ur kampen. 

Här kan man gömma både det ena och det andra...

Trots att jag stigit i graderna och blivit hemlig agent kan jag inte glömma bort mina hundar. Valla vill som vanligt in, brukar stå vid altandörren så att vi kan se henne hela tiden, för annars glömmer vi bort henne ju (enligt Valla själv). Ebba ser ni i bakgrunden som hoppas på att få jaga lite fåglar från fågelbordet.

Jag lever ett så spännande liv att jag måste göra något halvtråkigt för att lugna ner mitt otroliga liv, som att t ex blogga;) Skulle en tonåring se på mitt liv genom sina ögon skulle den personen säkert tycka att jag är närmare döden...Jag minns hur man själv tänkte när man var så stor och vuxen och torr bakom öronen, eller var det tvärtom kanske. Men jag tycker faktiskt det är kul att blogga så här kommer ett inlägg till.

Byter ut kökslampan till en som förhoppningsvis lyser bättre än den gamla 

I tisdags var Patrik och jag till banken och fixade en fullmakt åt mig under tiden som Patrik är på sin mission. Jag kan göra vad jag vill med våra otroliga tillgångar mellan mars och december i år. Vem vet, huset kanske är sålt när Patrik kommer hem och frugan har stuckit iväg på okänd ort!

Så här ser det ut när Patrik packar!

Patrik åkte till Karlskrona i torsdags och blir kvar över helgen då de ska ha lite övningar. Dessutom flyttade de ombord på båten och det innebär att de måste hålla vakt. Imorgon kväll ska de äta i officersmässen och vara uppklädda i sina fina uniformer, lite teambildning, eller var det bunka-kel;) Så Patrik kommer inte hem förrän nästa helg, hur ska jag klara mig...Äh, det kommer gå så bra och rätt vad det är så är det helg igen.

Patriks specialmacka, maten på lördagkväll i officersmässen slår nog detta med hästlängder  

Patriks huvudhamn kommer vara Djibouti och den hamnen ligger i landet Djibouti, inte i Somalia. Där kommer de knappt vara alls under missionen vilket kanske i mina öron låter lite bättre, eftersom Somalia och dess huvudstad Mogadishu räknas som det mest laglösa stället på jorden just nu. Sen om det finns möjlighet till det beroende på vad som händer under missionen ska de kanske segla till Oman, Jemen och Seychellerna. Väldigt exotiska ställen för oss nordbor och med en kultur som är mycket annorlunda mot vår egen. Jag själv vet inte så mycket om Somalia eller länderna som gränsar till Somalia, eller Röda havet och Adenviken. Därför har jag försökt att hitta lite fakta om Somalia och det har inte varit så lätt, särskilt med tanke på att det inte är en turistmagnet precis. Något som jag inte reflekterat över innan är varför det uppstår sjöröveri just runt Adenviken, förutom att människor är fattiga och i behov av mat. Det beror på att Adenviken är del av transportvägen som leder från Indiska oceanen till Medelhavet, Europa och Nordamerika via Röda havet och Suezkanalen. De viktigaste hamnarna runt Adenviken är Aden i Jemen, Djibouti i Djibouti och Berbera i Somalia (wikipedia). Enligt olika källor är Somalia en utav världens fattigaste länder. Majoriteten av människorna är sunnimuslimer och pratar Somaliska som är besläktat med Arabiska. När jag nu läst lite om Somalia förstår jag varför det är så mycket konflikter i Somalia. Enligt Wikipedia, som jag egentligen inte tycker om att använda som källa, men det enda ställe där jag kunde hitta tillräckligt med information så är Somalia delat i Somiland (som förklarat sig självständigt) i nordväst, de helt eller delvis självstyrande regionerna Puntaland och Galmudug i norr, samt det krigshärjade södra Somalia som kontrolleras av Islamiska domstolarnas union (ICU) och Al-Shabaab och vissa delar av huvudstaden av den internationellt erkända regeringen TFG. Grannländer till Somalia är Etiopien, Kenya och Djibouti.

Lite fakta om Somalia

Invånarantal varierar i olika källor: 8,8 – 10 miljoner

Befolkningstäthet: runt 14 inv/km²

Huvudstad: Mogadishu, som är Somalias största stad

Statsskick: Republik

Valuta: Shilling (SOS)

Befolkningens medianålder: 17,6 år (2006)  

Spädbarnsdödligheten: 12 % (2006)

Befolkningens medellivslängd: 48 år (2006)

Etniska grupper: Somalier 85 %, bantu och andra icke-somalier, däribland araber 15%

De sex största klanerna är: Hawiye, Isaaq, Dir, Darod, Digil och Mifle

Jag är en sådan människa som tänker mycket och även tänker på vad som skulle kunna hända, eller om jag kommer klara av vissa saker när Patrik kommer vara borta på missionen.

Ni som har följt bloggen vet att vår äldsta hund börjar bli riktigt dålig i bakvagnen. Igår försökte hon sig på att ta sig upp i trappan inomhus vilket resulterade i att hon kasade bakåt nästan ända uppifrån med buller och bång. För er som undrar klarade hon det hela bra och pep inte en enda gång. Hon stannade på bottenplan hela natten, vi får se om hon försöker igen ikväll sen när vi ska gå och lägga oss. Vad har detta att göra med Patriks seglats till varmare länder att göra? Jo, Valla kommer att avlivas troligen under Patriks bortovaro, hemma på gården eftersom hon blir alldeles för stressad vid veterinärbesök. En avlivad hund väger betydligt mer än en levandes och vi har tänkt begrava henne på tomten någonstans. Kommer Tyra och jag fixa att först gräva gropen som hon ska ligga i och sedan bära henne till den gropen? För att inte tala om den jobbiga och smärtsamma upplevelsen av att vara den som tar beslutet att nu är det dags att avliva Valla nu.  

Valla i sin favoritfåtölj, i och för sig det enda som hundarna får vara i. Casper ligger under och vilar lite han också. Tror ni Valla fällde lite hår när bilden togs?  

Detta vedmonster till panna är också något jag måste ta itu med, dels ska den stängas av inför sommaren på vissa knappar och spakar. Ni märker hur väl bevandrad jag är med termerna inom pannbranschen!  Så ni kanske redan nu förstår att det kan bli ett stort problem för mig. Men att stänga inför sommaren är nog det minsta bekymret, utan det blir värre när skiten ska igång igen till hösten. För då ska det sotas, är höjdrädd… behöver jag säga mer och så ska rätt knappar och spakar tryckas på. Skulle ni höra en STOR smäll typ en mini big bang så är det bara jag som tröttnat på pannan. Inte att det kanske kan vara så att jag gjort något fel när jag eldar första gången efter uppehållet. (jag har inte gjort något) Undras om Patrik skulle tro på mig om jag skyller på någon annan?

Det är den röda bilen i mitten som förhoppningsvis kommer hålla under Patriks misson. Den blålila är Patriks ungkarlsleksak från innan vi träffades och den vita är Patriks firmabil. Valla spanar efter någon som gått uppför trappan till gästrummet. 

Visst skulle jag kunna göra denna lista oändligt lång då mycket kan hända med allt möjligt. Men en sådan tänkare är jag inte att jag grunnar på varenda liten detalj redan nu utan jag får helt enkelt ta det när det kommer istället. Fast bilen är en viktig grej som bara alltid måste fungera och det var ett tag som jag själv höll på med min egen bil Jettan så det känns som jag kommit ifrån det nu. Jag hoppas att bilen kommer höra mina bilböner dagligen och helt enkelt bestämmer sig för att hålla. Fast det stundar en besiktning när Patrik är borta och den brukar aldrig klara den utan en ombesiktning och ombesiktning innebär att något måste åtgärdas. Jag får helt enkelt hoppas på en manlig besiktningsman och att jag är slimmad och vältränad med snygga kläder (läs sexiga) så ska det nog gå hem. Eller så har jag haft mina glansdagar, kanske dags att skicka någon yngre istället!

Det blir definitivt inga barn gjorda under Patriks mission och skulle det bli det så har jag verkligen skitit i det blå skåpet. Skämt å sido så kommer hans resa bli ett avbräck i våra försök att skaffa barn. Vi har nu försökt ett tag och jag blir alltid lika besviken varje månad när det visar sig att det inte blev något denna gången heller. Varken Patrik eller jag blir yngre och vi ska ju orka med en liten också.

Livet är fullt av överraskningar och det är kanske en himla tur att man inte vet vad som komma skall. Så nu får vi kasta loss och hänga med i de vågor och bränningar som kommer möta oss under detta äventyr.