Något ofokuserad bild men jag tycker hon är så fin här

När vi hade haft vårt ställe som vi bor på nu dröjde det inte länge förrän Patrik började prata om att skaffa hund, han var mer på vad gäller det än mig. Men vi skaffade en hund via min syster Solveig som har kontakter i hundvärlden, det blev en tik som då var fyra år gammal. Min syster rekommenderade oss att skaffa en tik och att det är lättare med en hona och att den är några år, så man slipper valptiden när man är grön på hundar. Vi köpte i princip Valla osedd men visste att hon vuxit upp hos en av Sveriges främsta schäferdressyrer, en utställningshund som inte gick tillräckligt bra på utställningarna. Hon fick vara hos min syster under två veckor innan vi kunde hämta henne, kom inte ihåg varför det blev så men så var det. Det första jag minns är en hyperaktiv, smal, tanig hund och tyckte inte alls att hon var fin. (Hon fick mycket motion sen så musklerna kom tillbaka, åt upp sig lite också) Dessutom rotade hon igenom Tyras och mina väskor och snodde våra äpplen som låg däri. Valla har älskat äpplen sedan dess men det ska vara en speciell sort, Granny Smith.

Vallas absoluta favoritsysselsättning

Tyra och jag körde hem henne till det nya hemmet i november 2000 och hon var verkligen lugn i bilen. Bland det första hon gjorde i vårt hus var att kissa på ovanvåningen, började undra vad det var för hund vi skaffat. Men det var nog bara nervositet för det har aldrig hänt igen. Valla var så understimulerad när vi köpte henne så hon var så överaktiv hela tiden, fann ingen ro någonstans under de första veckorna. En dag låg hon bara mest hela tiden på sin hundfilt och vi var beredda på att köra in henne till veterinären, trodde hon var riktigt dålig. Hon hade ingen feber, nosen var som den skulle och hon åt, drack och gjorde sina behov. Nästa dag var likadan och nästa och nästa, Valla hade äntligen kommit till ro hos oss. När det var dags för mat var hon så snabb på att äta upp, men vi tror att hon fick konkurera om maten med de andra hundarna i hundgården där hon kom ifrån. Men det lugnade också ner sig, även om det tog något år.

Som alla andra hundar älskade hon att åka bil, trots rostig och fallfärdig Skoda som vi hade då

Valla har varit en bra hund under de tio år som hon varit hos oss, vaktat bra, alltid varit glad, aktiv och nyfiken. Visst hade hon sina olater som att hon alltid drog som *** när vi skulle gå på promenader. Trots att hon kom från en av Sveriges främsta dressörer! Som sig bör med en hund som levt många år har det hänt en del under åren. Höll på att nästan välja att avliva henne då hon var runt sju eftersom hon hade fått en tumör, men den visade sig vara godartat. Jag är glad att vi valde att lägga våra semesterpengar på Valla istället för oss själva. Valla har faktiskt varit på radio också, eller snarare omnämnd på Malmöhus/Kristianstadskanal då hon följt med pojkvännen på friarstråt och sprungit på stora vägen. Någon fångade in dem en mil bort och de människorna körde dem till en hundägare i Ekeby som kollade upp Vallas öronmärkning, så vi fick ett samtal från dem och åkte givetvis dit och hämtade både henne och grannens pojkvän till hund.

Här ligger hon på mysfilten med sin favorit-inne-leksak i munnen 

Valla, du fick förhoppningsvis ett bra liv hos oss och har varit rätt så frisk, det vara bara mot slutet som bakbenen började ge upp lite. På ett sätt var det skönt att du blev så pass dålig att det inte behövde vara någon tvekan om du skulle få fortsätta leva eller inte. Troligen drabbades du av en propp natten den 8 mars och du blev försämrad under dagen. Din sista bilfärd blev till djursjukhuset i Helsingborg där du blev väl omhändertagen och du har aldrig varit så lugn hos veterinären någonsin. Men du orkade skälla lite på de andra hundarna där så lite med var du i varje fall trots proppen.  Hoppas du har det bättre där du är nu och kommer att tänka på Hasse Kvinnaböskes sång ” Får man ta med sig hunden in i himlen”

Valla i den enda sak som hundarna får vara i, en gammal fåtölj från Patriks föräldrahem   

Vad ska man säga! Det är väl försent att ångra sig nu! Det börjar verkligen sjunka in att Patrik verkligen åker iväg om en vecka. Jag är ju inte så dum att jag inte fattat det innan men nu är det på allvar och nu kommer allting vila på min axlar. Menar allting som ska fixas med hemma och skötas under tiden som Patrik är på missionen. Bara som en sådan sak för mig i varje fall, hur man sätter på kompressorn och vilka kranar som ska öppnas osv, det är en byggkompressor så det är ingen vanlig liten sak. Måste använda den varje gång traktorn ska användas då vi har pyspunka på ena bakdäcket. Patrik har fixat med dessa grejer innan, vi har haft det ganska så manligt respektive kvinnligt uppdelat i vårat hem vad gäller sysslorna. Var en har gjort det den är bäst på helt enkelt. Förutom alla praktiska saker kommer saknaden vara jobbig emellanåt.

En stor trygghet för mig är det nätverk som vi har runtomkring oss som kommer ställa upp om det händer något. Både släkt, vänner och Patriks arbetsgivare finns som stöd. Det känns oerhört bra att veta.

Idag har vi verkligen travat in massor av ved i pannrummet, cirka 8 kubik och det kommer förhoppningsvis räcka 6-8 veckor, beror givetvis på vädret. Har aldrig varit så mycket ved i pannrummet förrut! Så skönt för mig att slippa tänka på att köra in ved den närmaste tiden

Innan veden kunde köras in måste vi ta av presseningen och den var fylld med fryset vatten, Patrik in action

Jag sotade skorstenen till pannan själv idag och detta gör jag trots att jag är väldigt höjdrädd. Men jag måste göra det för vem ska annars göra det när Patrik är borta

Min födelsedag blev helt fantastisk med frukost som Tyra fixat på morgonen och efter det bar det av mot Hässleholm. Patrik och jag hade bokat spabehandlingar, hotellövernattning och fyra rättersmiddag. Spat var väldigt fräscht och mysigt, började med ett kurbad med muskelavslapppnande i 30 min och vi satt i varsitt badkar och hade en underbar skogsutsikt att titta på. Tyvärr så blev Patrik dålig när han klev upp ur badet, höll på att svimma och var kräkfärdig ett tag, var lika blek som handfatet som han hängde över under 10 minuter. Det var säkert temperaturväxlingen som gjorde det. Sen blev det rygg och nackmassage, ansikts - och fotbehandling samt massage. Bortskämda under 2.5 timme! Gissa om man var mör i kroppen sen, även dagen efter. På hotellet åt vi fyrarätters som började med en stor fräsch räkcocktail, anka (som jag inte gillade, har aldrig tyckt om anka och kommer aldrig tycka om det) men sen kom det in en älgentrecote och den bara smälte i munnen och efterrätten var en väldigt fräsch fruktsallad med mycket exotiska frukter i. Självklart började jag allt detta med en apperitif (inte Patrik) utan en dry martini, som jag självklart spillde ut över hela bordet och på Patriks byxor. Och som om inte det vore nog blev det rena dominoeffekten med nästan alla glas som fanns på bordet. Det hela slutade med att vi fick byta bord! Hotellrummet var som vilket hotell som helst och frukosten var lika bra som den brukar vara på svenska hotell. Vi tyckte att vi fick mycket valuta för pengarna och funderar på att göra om det framöver.

Ni som undrar över om det inte blir någon fest så kommer det att bli en senare i år. I augusti och kombinerad med vår vanliga kräft/surströmmingfest så blir det 40-års fest också.

Den enda födelsedagsbilden på mig, supersnygg med morgonrufs och morgonrock, men frukosten vägde upp mitt utseende        

Varken Patrik eller jag var särskilt pigga denna dag, 26 februari 2010, jag superförkyld och Patrik hade halsfluss. Men jag körde i varje fall till Karlskrona och irrade runt downtown innan jag såg Patrik stå och vänta på mig dit vi skulle. Det hela började med information om missionen, anhörigfrågor och lite annat. Som jag redan visste är missionen ett EU-projekt men visste inte dess namn, Atalanta. Lagom tills Patrik ska bege sig iväg fick vi informationsblad om PREP (Prevention and Relationsship Enhancement Program), kanske hade varit lägligt att få detta i början av utbildningen istället. Men vad vet jag om det då jag bara är civil! Det är i varje fall ett stöd som finns för att stärka relationen, eller som det står på bladet man får [... "verktyg att förebygga och hantera de konflikter och kommunikationsproblem som oundvikligen kan uppstå i ett förhållande i samband med utlandstjänstgöring" (Svenska Soldathemsförbundet). Efter detta fick jag en personligt guidad rundvisning på båten av Patrik och träffade på några av hans kollegor.

   HMS Carlskrona och betydligt mindre folk när vi lämnade båten än när vi gick ombord 

Patrik i sin uniform

Här ligger mitt avgasrör på bilen i lä, det var kul att få se motorerna men om jag hade varit den morotnörd som jag var under jordbrukslinjen hade jag självklart kunnat rabbla namn och hästkrafter (är nördig med annat istället nu för tiden)

Patrik i hans hytt, obs att sängen var bäddad, säkert dagen till ära

Örloggsflaggan

Ohoj där nere!   

Vackert väder var det i varje fall 

Solnedgång någonstans utanför Kristianstad på väg hem