Det är fredag och jag har långledigt, dvs är ledig på måndag också och det ska bli jätteskönt    Patrik är hemma över helgen så jag borde med andra ord vara uppåt värre men så är det inte, tyvärr. Vet inte varför jag känner mig gråtfärdig och helt slut rent psykiskt. Kanske har en förkylning på gång eller så är det en massa annat som pockar på och tycker att jag ska bearbeta dessa känslor.

På jobbet är det väldigt mycket trubulens i organisationen, inte direkt inpå oss biståndshandläggare men vi påverkas också. Den som är intresserad kan läsa om det på hd.se. Dvs Helsingborgs dagblad och det handlar om vård och omsorg för de som får hemtjänst i Höganäs kommun. Alla artiklar finns att läsa där, allt från att en vårdtagare haft 26 olika personal under tre veckor till avhoppen mm bland enhetsschefer.

Eller så kan det vara andra privata saker där en utav dem kan vara att jag tagit det hårdare än vad jag trodde med att Patrik blivit soldat. Man kan analysera saker hur mycket som helst, det är som jag brukar göra vid dessa tillfällen bara till att rida ut stormen. Ska snart gå och lägga mig och gråta   en skvätt sen blir det nog bra igen. Jag kom på det, kan vara så att massören satte igång något sist eftersom hon jobbar med energierna i kroppen också. Tunai-massage heter det som jag går på cirka en gång i månaden. Det hjälper mig väldigt mycket med min värk i kroppen, inte ofta som jag tar värktabletter nu för att orka med smärtan, som dessutom sällan dämpas av vanlig Alvedon. Ja, ja det är bra att ha någon att skylla på ;)