Så här mot slutet av ett år som har gått och ett nytt år som stundar kan i varje fall jag inte låta bli att summera året som varit men samtidigt blicka framåt mot det nya år som stundar.  

Rent jobbmässigt har det varit en berg och dalbana i och med att det från en stund till en annan skiftat mycket med hur jag ska jobba. Som timvikarie får man väl vara glad för alla timmar man kan få men ibland har det verkligen varit sena bud på vad som komma skall. Men jag jobbar fortfarande kvar som timvikarie och har i princip jobbat heltid då semestertiderna började och fram till nu. Om jag blickar framåt in på 2010 så vet jag att jag får jobba kvar som biståndshandläggare, men i vilken omfattning är svårt att veta då det hänger på kollegors tillbakagång till jobbet efter sjukskrivningar.

Härligt röda spirande pionstjälkar med lammöron i förgrunden.

Som vanligt får jag nästan alltid ångest och lite depressionsliknande problem under våren och det beror på allt som behöver och måste göras. Detta år var ångesten skitsvår men jag lyckades rida ut stormarna och hade min klippa till man som extra mycket stöd under min nattsvarta period. När jag ändå är inne på min hälsa har min IBS (irritable bowl syndrome) inte varit så påtaglig, men det beror nog på att jag efter så många år med den sjukdomen verkligen vet vad jag kan äta och vad jag kan göra och inte göra. Under Augustimånad mådde jag jättedåligt, tappade fyra kilo på en vecka, vilket måste ha varit vatten. Jag var så svag och mådde superkonstigt i cirka två månader men gick till jobbet ändå varje dag. Mycket tack vare att de som jag möter på jobbet ofta har en sämre situation än vad jag har med hälsan. Gick så klart till doktorn men som vanligt var det inget fel på mig, lite lågt kalcium och blodsockervärde. Doktorn ville skriva ut piller till mig, antidepressiva eftersom hon påstod att jag har en maskerad depression. Vet inte vad det betyder men just då mådde jag faktiskt väldigt bra rent psykiskt. Och jag vill INTE börja äta sådana piller igen, alldeles för mycket biverkningar. De gjorde nytta förut då jag verkligen behövde dem, annars hade jag inte funnits idag. Min värk i kroppen har blivit mycket bättre under det gångna året då jag börjat gå på Tunai-massage regelbundet. Behöver inte äta så mycket värktabletter numera. Så jag och många med mig har ett nyårslöfte och det är att börja träna mer regelbundet, hoppas jag kan hålla det löftet.

Alltid lika fina bilder på mig i skidbackarna...måste var något fel på underlaget! 

Blir man sugen på en tur, eller? 

I februari stod Patrik och jag i en skidbacke i Österrike, det var en resa med firman Patrik jobbar åt. Åkte mycket skidor varje dag och hade solsken nästan jämt, underbart. Skönt att få bo på hotell och slippa vardagen med jobb, städ och matlagning. Sen har vi varit på två bröllop, ett i augusti och ett i september. De var mycket fina och bröllopen och efterföljande fester speglade verkligen brudparen på ett bra sätt. Som brukligt slängde vi ihop en fest under augusti med kräftor och surströmming. Det blev en lyckad fest, tycker jag i varje fall med goda vänner och nära släktingar. Kom på att jag haft två ”häxträffar”, en på försommaren och en under hösten. Den sista var det frigörande dans på och det tyckte jag väldigt mycket om. Tyvärr kunde vi inte vara ute då det stormade, var kallt och regnade annars vill jag gärna vara utomhus så man verkligen kan se månen, om det är molnfritt vill säga och tända facklor och eldkorgen. Hoppas kommande år blir bra rent festmässigt? Det vet jag faktiskt svaret på redan, först fira min 40-årsdag med spa och hotell-övernattningar med gubben sen Sweden Rock Festival i juni.

En fin midsommarbild på en underbar människa, min syster Solveig. 

Patrik fick denna staty av min svärfar i födelsedagspresent som hans pappa själv gjort i lera. Ett porträtt av Valla våran äldsta hund.

Äntligen grävt ner ena delen av vårt blivande damm - och bäcksystem. På denna bild håller vi på att fylla igen runt dammen, jag säger vi fast det bara är Patrik på bilden. Svårt att göra två saker samtidigt! 

För min man har livet blivit mycket annorlunda då han påbörjade sin militära bana i början av november. Visserligen har det blivit det för oss andra också men Patrik känner nog av det allra mest, och nästa år kommer innebära en lång tid utan honom här hemma. Min dotter Tyra slutade ettan och började tvåan på omvårdnadsprogrammet. Det kändes väldigt avlägset emellanåt när läxperioden var som värst och tuffast. För vår ena hund har hälsan blivit stadigt försämrad, hon börjar närma sig 14 år och bakändan/bakbenen hänger inte med ibland. Så kanske 2010 blir det sista året i hennes liv!

Tyra och Patrik trimmar häcken och jag leker som vanligt fotograf istället för att göra lite nytta!  

Köksträdgården i slutet av augusti 2009. 

En årskrönika för mig kan inte bli komplett om odlingssäsongen för 2009 inte är med. Eftersom jag är ett trädgårdsfreak ligger det mig varmt om hjärtat. Enligt min odlingsdagbok, (ja, jag har en sådan, lite nördigt, eller?) så planterades de första fröerna 090222 för uppdrivning inomhus. Tydligen kom sommaren fort i april men sen kom den av sig med kyla under majmånad och allting stannade av ute i köksträdgården ett tag. Har antecknat att det var den kallaste vår/försommar i Sverige på 50 år, enligt media. Patrik har haft god jaktlycka i år igen, mördarsniglarna har inte en chans när han sätter fart. Vet inte om jag kommer odla så mycket i år, beror på min ork och hälsa och det största faktumet att min man Patrik inte kommer vara hemma då. Han brukar vara den som vändgräver och gör de lite tyngre sakerna i trädgården eftersom min rygg är paj.

Vintervy upp i Stockholm, Rosersberg.

Min systers barn på snowracer på juldagen, först sitter Tor, sen Viola och sist Kinnda. Tyra håller i Valla.

Inför nästa år önskar jag alla människor som jag känner ett gott år med god hälsa, bra ekonomi, harmoni och mycket kärlek.